Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Kulan blef äfven qvarsittande för alltid, hvilket gjorde, att konungen för återstoden
af sin lifstid var något stel i högra armen.
Oxenstjerna uppvaktade i spetsen för befälet konungen och anhöll i Sveriges namn,
att hans majestät måtte för framtiden mera spara sin kropp och ej utsätta sig sjelf för
fiendens eld, sägande, att hans lif vore mycket värdt för Sverige liksom hans död vore
en stor olycka för fäderneslandet.
Det svar, som konungen gaf på detta anförande, är allt för betecknande för ko-
nungens naturel för att här kunna uteslutas. Gustaf Adolf svarade;
”Jag kan ieke tro, I gode män och herrar, att min person är af så stor vigt,
som I förebären. Ty om ock något dödligt skulle träfla mig, så är jag fullt och fast
öfvertygad om, att Gud skall vaka öfver Svea land hädanefter, som hittills. Oeh efter nu
Gud gjort mig till konung och lagt mig denna börda uppå, så bör mig icke af fruktan
eller lättja svika eller se på min enskilda fördel. Och skulle äfven i krigets skiften döden
blifva min lott, huru kan väl en konung falla ärorikare än i striden för sin Gud och
sitt folk?”
Efter ett stillestånd under vintermånaderna inföllo polska trupper i Lifland, hvarest
Jakob Pontus De la Gardie var öfverbefälhafvare och guvernör. — Jakob De la Gardie
var såsom vi af det föregående veta, en duglig krigare. Men han passade ej rätt till
guvernör, emedan han var allt för långsam i sina besluts fattande och deras utförande. —
Finnarne kallade derför De la Gardie för Laiska Jako, hvilket på svenska betyder late
Jakob; och de hade till och med öfver hans långsamhet gjort ett ordspråk, som lyder:
”Sommaren far bort, vintern far bort, men late Jakob far inte bort.”
De la Gardies långsamhet förnekade sig icke heller denna gång, hvarför polac-
kerna vunno framgångar, som de alls icke borde hafva vunnit. Helt naturligt skulle detta
förarga konungen, hvilken den 21 April 1628 skref till Axel Oxenstjerna:
”1 veten sjelf, att grefve Jakob är i sina beslut och handlingar något trög, så
ock mycket blöt i sitt kommando och har de mesta saker uträttat genom Gustaf Horn.
Vi hafva derför uppdragit krigsväsendet åt Gustaf Horn och befallt grefve Jakob att resi-
dera som guvernatör öfver Riga och landet deromkring. — ”
De la Gardie blef således med andra ord afsatt från sin öfverbefälhafvare syssla,
hvilken tilldelades Gustaf Horn. Att konungen dervid förstått att göra en för Sverige
fördelaktig förändring, visade Horn inom kort genom att jaga polackerna ur landet. Ko-
nungen hade ämnat sig öfver till Lifland; men då han fann, att Horn så väl skötte sig,
föredrog han att gå öfver till Preussen och ankom till Pälau den 16 Maj 1628. Och så
började det tredje fältlägret i Preussen.
Detta fälttåg utgjordes af en oafbruten kedja af skärmytslingar och erbjuder intet
af intresse, hvaremot kriget under det följande året har en intresseväckande punkt, näm-
ligen slaget vid Stuhm, hvarunder konungen tvänne gånger sväfvade i stor lifsfara.
Den ena gången lyckades en fiendtlig krigare få tag uti konungens bandoler och
sökte draga honom af hästen. Men genom att få bandoleret öfver sitt hufvud lyckades
han med förlust af bandoler och hatt att blifva fri. Andra gången, straxt derefter, rik-
tade en ulan sin pistol på konungen, hvilken utan tvifvel skulle hafva blifvit skjuten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
