Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Efter «Brand» kom «Peer Gynt», kom «ligesom
af sig selv», fortæller Ibsen; der var flomtid
i hans fantasi i disse aar, og navnlig fosser det
av overflod i det nye digt. Peer Gynt er
utvilsomt det rikeste av Ibsens verker, fuldt av lek og
vid og indfald og dypsind, stundom — likesom
Goethes Faust — huggende ind i samtidens liv
med saa direkte adresser at dramaet næsten
indsnevres til en revy, men i sin helhet gripende
ned i de skjulteste sjælsdybder, blottende de
hemmeligste menneskelige sjofelheter, en verden av
ubønhørlig menneskeiagttagelse og
selvgranskning, — altsammen paa dansende verseføtter som
aldrig blir trætte.
Peer Gynts er Brands motpol. Akkordens aand
som for Brand er Satan, er Peer Gynts Gud.
Bøi-ge n (den som bøier av?) er det geniale symbol paa
digtets grundtanke, det negative princip i vor sjæl, og
i vort liv, vanen som sløver vor vilje, slapheten som
tilslører vor tanke, feigheten, vanmagten, —
hverdagen som hverken er sort eller hvit, men graa, evig,
uten kamp og begivenhet, og ikke til at slippe utav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
