Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
öfverensstämt med min Fasters. Men
Ack! Hilcla! min Far ålade mig äfven at
glömma Hjalmar — Glömma den som
frälst mitt lif! min älskade Hildas bror,
med hvilken jag är uppfödd, och som jag
altid ansedt soin inin egen bror! Huiu
skall detta blifva möjligt? Mins du
Hilda alla vara glada lekar, huru Hjalmar
då altid var min beskyddare mot de
andra barnensyra glädje: huru han altid,
då vi fingo bannor upträdde som inin
försvarare, påtog sigfelet, och blidkade var
goda Fostermor. Hela denna kedja af
barnsliga Scener, som så fullkomligt
teknade hans ömma tilgifvenhetför mig,
är outplånligen intryckt i min själ, i
synnerhet den oförgätliga dagen som
ännu mera fästade oss vid hvarandra,
då Hjalmar på vår glada promenad
til Ruinerna vid Brahehus, med egen
lifsfara räddade mig undan den
ramlande muren och sjelf sårad , skyddade
mig mot de nedstörtande stenarna: och
detta minne skulle jag förjaga ur min
själ? så känslolöst, så otacksamt
skulle Ebbas hjerta blifva?- Nej, Hilda,
så tänkte ej min goda Faster då hon
om aftonen omfamnade Hjalmar, tac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
