Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom en oumbärlig sak, och under
det man talar vid honom lorgnerar
han altid något annat Fruntimmer.
Han tror sig hafva ensamt
domsrättigheten öfver Skönhet, Talanger,
Moder, och om man vågade vädja från
hans dom, skulie han finna sig högst
förundrad och förolämpad. Min Far
finner honom likväl ganska älskvärd,
och tyckes méd nöje se det öfverlägs»
na bifall hvarmed han hedrar min
ringa person. — Ack min bästa
Hilda, du tror ej hvad jag finner dessa
menniskor underliga och besvärliga,
och hvad jag saknar Landsbygden
och de glada, okonstlade Vänner jag
där ägde!
Jag läser mycket och får goda
böcker af min Far; jag bjuder til
at fö strö mig — jag strider mot
mitt hjertas ömmaste känslor — men
ack! — skall jag väl nånsin segra
öfver dem, och vänja mig vid detta
nya lefnadsätt, som man här finner
så gudomligt? — Adieu! Hilda! min
enda, min älskade Van! helsa min
Faster, och alla andra — dock nej!
helsa icke — jag bör icke glömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
