- Project Runeberg -  Familjen Himmelstjärna och Sidensvahnska bolaget /
17

(1892) [MARC] Author: Toini Topelius With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAMILJEN HIMMELSTJÄRNAS RESA TILL ITALIEN. Iz

föraren höll, och satte sig i soffan som var anbragt
på djurets rygg. Och så bar det af, gravitetiskt och
långsamt.

Tjusad drogs Kasse allt närmare. Se, det vore något
att berätta för pojkarna under kvarten! Han måste
bestämdt passa på tillfället och få sig en god elefantridt.

Ett, tu, tre befann han sig jämte en tjock herre
och två små gossar uppe på elefantryggen. Föraren
sade: — ver kun rolig, min lille Dreng, — hvarför Kasse
trodde, att han uppmanades att ha roligt, men tillika
kände sig stött öfver att blifva kallad dräng.

Den tjocka herrn och hans gossar pratade oupp-
hörligt både med hvarandra och med Kasse. Men då
Kasse tyckte att de talade som om de haft brännhet gröt
i munnen och varit rädda att skålla sig, förstod han
platt ingenting, utom då herrn klappade honom på
hufvudet och gaf honom en karamell.

Kasse kände sig till en början segersäll till sinnes
och tänkte på »Sökandet efter en hvit buffel», »Slaf
gossarna i Sahara» och allehanda förskräckligt roliga
böcker. Tyvärr var elefanten ofantligt litet trakterad
af att vandra omkring med sin börda, och det var med
stor möda föraren kunde förmå honom därtill, i det
han frestade honom med sockerbitar. Den gungande
rörelse, som uppstod af elefantens tunga, vaggande steg,
påminde starkt om ångbåtens rullande under öfverresan
till. Köpenhamn. Stackars Kasse blef småningom illa
till mods, karamellen smakade honom icke, och han
kände en stark frestelse att spotta ut den.

Han blef allt blekare och blekare, hvem vet hur det
gått, om icke den tjocka herrn och hans gossar stigit
ned, och Kasse följt deras exempel: Herrn gaf föraren

Toini Vopelius. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/himmelstj/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free