Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
Tant Dea fylldes af onda aningar och skakade på
hufvudet. — Jag hör ej ett ljud från flickornas kammare,
— sade hon i gråtfärdig ton, — tänk, om de arma
barnen ligga mördade i sina sängar!
— Ja, här hjälper icke att gråta, här måste handlas,
— sade tant Dika och knöt beslutsamt på sig sin tjocka
grå underkjol. Fem minuter senare gick hon, eskorterad
af Mina och Katrina, genom rummen, undersökte allt
och alla, väckte dem som sofvo och uppskrämde dem
som redan klädde sig. Inbrottsstöld? Tre tjufvar?
Polis? Masses, Eufrosynes och Fritz Amatus’ hjärtan
bultade af glad förväntan. Men när Spirea och Kamilla
ändtligen fått klart för sig hvad frågan gällde, möttes
deras blickar. Spirea såg ledsen ut och Kamilla blef
plonröd i ansiktet och vände sig bort.
— Kamilla, du gör orätt i att icke upplysa tant
Dika om allt.
— Det skall du icke säga mig, du som själf icke
velat bekänna! — utbrast Kamilla häftigt.
Men nästa ögonblick ångrade hon bittert sina ord,
ty när hon slog armarna om systerns hals och bad om
förlåtelse, kysste Spirea henne visserligen, men sade
med en suck: — också du tror således, att jag är
skyldig... en lögnerska och bedragerska ...?
— Nej, nej, — ropade Kamilla ångestfullt, — det
har jag aldrig trott.
— Om jag kunde bli klok på allt detta, — utbrast
tant Dika, talande utanför dörren till Mina. — Ingen
har ju sett eller hört något. Men stolfoten? Och en
af matsalsstolarna saknas. Har ingen hört något buller
i natt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
