Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
Då öppnades dörren, och Spirea inträdde, åtföljd
af Maju, som bar ett paket.
— Kära tanter, — sade Spirea. Hon såg glad ut,
men rösten darrade en smula. — Jag vill berätta er
något. Som ni minnes, bad jag om tid, innan jag
kunde säga något om den sönderslagna kinesen, och nu
har stunden kommit, då jag kan berätta allt.
Den där aftonen, ni vet, gick jag för att hämta en
bok i salen och fann då Maju gråtande i ett hörn. Hon
hade slagit sönder kinesen, när hon skulle flytta lampan,
som hon fyllt, tillbaka på sin plats. Hon vred sina händer
och sade att hon var förbjuden att röra något på etageren,
men att hon gjort det för att hjälpa Katrina, då Mina
var sjuk. Hon var så rädd för dig, tant Dika, och för
sin far, som skulle slå henne, om han fick veta detta.
Jag ville gärna hjälpa henne, när jag såg hur förtviflad
hon var, och att hon af välmening varit olydig. Där-
för lofvade jag försöka få kinesen lagad och gick genast
med den till apoteket, där de bruka kitta ihop söndrigt
porslin...
Här gick ett stort, skinande ljus upp för Fritz
Amatus.
... Men de kunde icke reparera den. Apotekaren
var mycket vänlig och bad mig gå till en karl, som
sålde ett slags porslinskitt, hvilket kallades »Gråt ej»...
Svante såg ut som om tusende frågetecken plötsligt
hade fått svar.
och kunde hoplappa de svåraste sprickor i
glas och porslin. Denna karl lofvade reparera kinesen
inom en vecka, men när jag kom att hämta den, var
han bortrest. Flera gånger sökte jag honom, men för-
gäfves. Ack, hur ängslig jag var! Det finns knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
