Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ AMATUS’ BERÄTTELSE. 115
Bergman blef utnämnd till vaktare, och de tre andarna
höllo dem troget sällskap. De fingo riktigt hvila upp
sig, de.
Springpälsen, han gjorde heder åt sitt namn. Aldrig
i världens tid har jag sett en sådan ödla att slingra sig
af! Vi voro alldeles uttröttade och andtrutna och bör-
jade längta efter smörgåsarna och limonaden, som vi
hade gömda i blockhuset. De aflifvade tycktes dess-
utom ha så utmärkt trefligt. Därför beslöto vi oss för
att underhandla. En näsduk fästes på en käpp, och
Sven viftade med den alldeles evinnerligt, Springpälsen
förstod signalen, besvarade den, och så slöto vi fred.
Vi skulle skänka honom lifvet och hans landsmäns
kroppar, han "skulle återlämna vår hjord i oskadadt
skick. Med ett indianskt trollmedel återkallade han
sina röda bröder till lifvet. Stenström kvicknade också
till, och snart sutto vi, indianer och blekansikten i all-
sköns vänskap kring en gudomlig smörgåskorg vid
vallarna. Det var en vild och munter lek, Andra
dagen hade vi alla styfva ben, och jag skulle inte velat
klifva upp i ett kyrktorn, om jag också fått en riktig
indianskalp för besväret.
Fritz Amatus gjorde en djup bugning, till tecken
att föredraget var afslutadt, slog i ett glas vatten och
åhörde tigande sidensvansarnas kritik och komplimanger.
— Du stod hela tiden och sparkade med ena benet,
— sade Eufrosyne.
— Du snöt dig sex gånger under föredraget, —
försäkrade Masse.
— Du kom ej enda gång riktigt af dig, — sade
Svante beundrande, — icke ens, då jag skar mig i
fingret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
