Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
Svantes fynd.
Det var i början af december, en klar och lagom
frostig söndagseftermiddag. Den lilla snö, som fröjdat
barnens hjärtan under senare hälften af november, var
nu till största delen borta. Endast här och där på
skuggsidan af gatan låg den kvar som ett fint strösocker
i rännstenarna.
Men var det ondt om snö, så fanns det i stället
den präktigaste blanka is på hamnarna, och i Kajsaniemi
voro dammarna från morgon till kväll fyllda af skrid-
skoåkande ungdom. Toölöviken var mindre besökt, och
därför hade Sidensvansarna beslutit ställa sin kosa dit.
Spirea hade på förmiddagen samlat kamraterna
omkring sig i flickornas kammare, emedan tanterna
voro i kyrkan, och där läst för dem dagens evangelium.
Hon brukade alltid göra så, ty hon visste, att de långa
predikningarna i kyrkan gingo långt öfver barnens
fattningsförmåga. Och när hon på sitt enkla sätt för-
klarade dagens text, förstodo de henne alltid och kände
en fläkt af allvar genomila sina barnsliga, tanklösa
hjärtan. De kände en sporre inom sig, hvilken eggade
dem till tacksamhet, ånger och ärliga försök att kämpa
med sig själfva.
Sedan Spirea slutat, rustade man sig till affärden
efter en hastig middag klockan två. Klockan sex borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
