Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
— Ack, får jag honom? — bådo Kamilla och
Eufrosyne, men den lille tycktes känna sig så väl hos
Spirea, att hon ej nändes gifva honom ifrån sig. Tårarna
stannade på halfva vägen och han gjorde ett litet för-
sök att småle, då Svante visade honom sin klocka.
— Du hade bordt föra honom in i någon af går-
darna, — sade Spirea eftertänksamt.
— Nej, nej... afbröto henne ifriga röster, — han
är vår, och vi taga honom med oss till staden. Hvad
tanterna skola bli förvånade! = —
Den lilla: gästen var föremål för sidensvansarnes
ömmaste omsorger. Eufrosyne låg på knä framför
Spirea, som höll honom, och gned hans små kalla
händer. Svante hade offrat honom sin klocka. Kamilla
matade honom med pepparkaka. Masse grimaserade af
alla krafter för att roa honom. ’Kasse och Fritz Amatus
uppsökte stenar och trädbitar som de radade upp till
kor och hästar. Gossen var nöjd en lång stund och
belönade dem med ett litet fromt leende.
— Hvad månne han heter? — utbrast Effi plötsligt.
Ja, det hade ingen tänkt på, och det stod ej heller
skrifvet på hans rygg. Det blef en lång och ifrig råd-
plägning.
— Vi skola kalla honom Benoni, — föreslog Efti,
som nyligen gråtit öfver »Genoveva».
— Fy nej, det är så pjåskigt! — skrek Masse. —
Hellre då Solon eller Sokrates.
— Eller Heliogabalus, — skrattade Kasse. — Hvad
tycker Spirea?
— Det är Daniel i dag, — sade Spirea menande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
