- Project Runeberg -  Familjen Himmelstjärna och Sidensvahnska bolaget /
141

(1892) [MARC] Author: Toini Topelius With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVANTES FYND. 141

såsom att tälja sina barkbåtar och fågelhålkar, och ro
och laga kälkbackar och gräfva blomrabatter. Men när
jag tänker efter, så äro vi, pojkar, i långt flere fall
beroende af flickorna, än de af oss.

Talaren ville till sist påpeka, att det var en stor
fördel för pojkarna att ha en snäll och sann och hurtig
flicka till kamrat och slutade sitt föredrag med en
önskan, att flickor och gossar mera än hittills ville vara
hvarandras vänner och kamrater.

Och därvid tittade Kasse så hjärtans vänligt och
aktningsfullt på den långa flickraden framför honom,
så de allesammans grepos af vild kamratifver och skreko
ja, ja!

Kasse lämnade estraden, följd af ihärdiga applåder,
och om en stund framträdde Kamilla. Hon var klädd
som primadonna i släpkjortel och hvita handskar, hade
en peruk af långa ljusa lockar öfver sitt stubbiga hår,
och en bukett pappersblommor i handen. Spirea ackom-
pagnerade åter. Kamilla hade en vacker röst, och det
lät ej så illa, när hon sjäng sin första aria: »säg mig
du lilla fågel». Publiken applåderade ursinnigt och hon
fick sjunga da capo. Efter första nummerns slut om-
bads publiken att under fem minuter hålla händerna
för ögonen och ej se. Alla lydde, så när som på två
samskolister, hvilka glisade mellan fingrarna. När de
åter fingo se upp, se, då stod där en den käckaste sol-
datgosse med vadmalsbyxor och puukkoknif vid sidan.
Skalet af primadonnan framstack under bakbrädet.
Soldatgossen satte i med: »min fader var en ung soldat»
så krigiskt, att håren på Mabelles rygg reste sig af för-
färan, och Dan i Minas famn uppgaf små energiska rop
af gillande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/himmelstj/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free