Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITZ HEMLIGHET." 151
— Och sluta att fabricera sådan rotvälska, — suffle-
rade Masse, så alla, utom Kamilla, hörde det och
brusto i skratt.
— Fy, hvad ni äro stygga, — utbrast stackars
Kamilla sårad. Hon tog deras skratt som ämnadt åt
den vackra vers, hon nyss börjat läsa och steg upp för
att gå sin väg. Men Effi och Svante ställde sig i vägen
för henne och bedyrade, att de ej skulle få sömn på
hela natten, om de ej finge höra poemet till slut. "De
hade skrattat åt Masse, men ingalunda åt Perpetuas verser.
Kamilla blidkades och satte sig efter en förkrossande
blick på Masse att läsa fortsättningen.
— — — OQO, må vi den älska
Och ge hvarandra gåfvor små:
Med kärlek och vänskap.
Denna gåfva är visst liten och ringa!
Men den gifves ur mitt hjärta,
Som evigt till dig ville springa;
Undan sorger och smärta!»
En djup tystnad rådde, och Masse bjöd hjältemodigt
till att vara allvarsam. Fritz och Svante kastade tvek-
samma blickar på Spirea, som såg förlägen ut; Hon
visste, att hon borde säga något, men det var svårt att
göra det utan att såra.
— Vet ni hvad, — sade hon slutligen, — om vi
tänka efter, så sitta vi här allesammans och ljuga i tyst-
het. Ingen af oss tycker verserna voro vackra, men
ingen törs säga det, af fruktan att såra Kamilla. Men
Kamilla inser nog, att Perpetua är en lika bra flicka
för det, fastän hon ej har särskild fallenhet för att skrifva
poesi. Det är orätt af oss att skratta åt sådant, som
hon visst menat mycket allvarligt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
