Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
gardiner för fönstret och en blommande fuchsia på
bordet, vid hvars ena ända en beskedlig gammal fröken
satt och stickade strumpor på maskin.
Tant Dika hälsade artigt, de andra likaså.
— Jag måste be om ursäkt, för att vi så här tränga
in hos främmande, — sade tant Dika. — Men det är
så, att vi förlorat en liten gosse...
— Så sorgligt, ja, mässlingen, den går också här
nästan i alla hus, — sade den gamla damen vänligt.
— Det var ej mässlingen, — sade tant Dika, hvars
sista hopp längesedan slocknat, — utan han har för-
villat sig bort en dag för längesedan, och alla våra
efterspaningar ha hittills varit förgäfves.
— Det var ju förskräckligt! — utbrast strumpfröken
och slog ihop sina knubbiga händer. — Har frun
annonserat?
Svante och Spirea bytte en blick, till hälften munter,
till hälften missmodig.
— Å ja, vi ha försökt allting, och polisen har länge
varit i rörelse.
Spirea, hvars ögon forskande hvilat på den gamla,
tyckte sig se ett halft uttryck af oro i hennes ansikte,
och hennes misstankar vaknade på nytt. Kunde icke
Dan vara gömd någonstädes? Under sängen? Bakom
soffan? I något kontor?
— I går, — fortfor tant Dika, — gingo två af
mina gossar här förbi. De sågo ett fönster stå öppet
och hörde barngråt här inifrån. I sin häpenhet trodde
de genast, att den lilla gossen fanns här och gåfvo mig
ingen ro, innan jag gått att öfvertyga mig och dem om
motsatsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
