Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
— Men hvarför skulle hon då gillrat ut honom i
Svantes väg och bedt människorna vara snälla emot
honom, — undrade Kamilla.
Deras funderingar afbrötos af tamburklockans ring-
ning, och alla störtade emot tant Dika. Hon såg all-
varsam, men icke ledsen ut, och barnen nästan sleto
af henne ytterplaggen för att så fort som möjligt få
henne placerad i en länstol i salen, redo att stilla deras
nyfikenhet.
— Se så, se så, akta min hatt! ... Fritz, du trampar
ju på min klädning! Vänta nu litet, så skola ni få
höra... Se så, nu är jag färdig... nu gå vi in till Dea.
— Och så berättar du, tant, — skreko alla:i koörus.
— Nå, lugna er nu! — sade tant Dika och slog
sig ned i sängkammarsoffan, omgifven af nio par lyss-
nande öron, utom Mabelles, som gingo upp och ned i
sömnen. ;
— Nu skola ni få höra en sannfärdig historia, bara
ni lofva, att inte afbryta mig.
Kamilla knep Effi i armen, så det gjorde ondt.
Något utbrott måste hennes otåliga intresse få tillåta sig.
— Det var en gång en rik grosshandlare i Köpen-
hamn ...
— Kö-pen . .. — hördes en häpen hviskning. Mas-
sarna bligade på hvarandra, de tyckte sig nästan vara
hemma från Köpenhamn.
. som hade "en söt, ung fru och en enda liten
gosse — fortfor tant Dika.
— Dan, Dan! — skrek Fritz, förtjust öfver sin
skarpsynthet.
— Ssssch! Låt nu tant Dika berätta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
