Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miga. Någon gång åtföljes upphostningen af kräkningar
och åstadkommer, ehuru sällan, någon lättnad.
Remissionen efter det andra anfallet är kortare och mindre
fullkomlig än efter det första, och med det tredje uppnår
sjukdomen vanligen sin höjd. Ljudet vid inspirationen
tilltager allt mer och mer, och svårigheten att andas är
i beständig tillväxt. Barnet böjer dervid hufvudet
vanligast bakåt, och om man med handen vidrör den
deri-genom frampressade luftstrupen, känner det deruti smärta
och man finner den äfven understundom svullen. Äldre
barn uppgifva detta svullnadens och smärtans säte
be-stämdt såsom hindret för andedrägten. Febern, till
hvilken convulsioner, isynnerhet i ansigtsmusklerna, sälla
sig, blir nu häftigare; ögon, öron och händer blifva
heta, törsten är mycket stark, ehuru tungan ganska sällan
torr. Drycken sväljes hastigt, men kommer ofta genom
näsan tillbaka, pulsen blir så hastig, att den knappt kan
räknas, förlorar sin hårdhet, blir mycket svag, och
slutligen intermittent. Ansigtet, isynnerhet kinderna och
läpparna blifva blåa. Ångesten blir nu så stor, att den
sjuke icke kan hålla sig stilla i någon ställning,
springer upp ur sängen, tager med handen i luftstrupen för
att draga fram den, sätter fingrarne i munnen och
fattar om tungan och drager den utåt, sliter sina af svett
drypande hår af hufvudet, sönderrycker sina och de
om-kringståendes kläder, omfattar med de små armarne
häftigt sin sköterska, sträcker våldsamt ut fotterna o. s. v.
för att vinna ett enda djupt andedrag. Sedan ser man
det olyckliga barnet nedsjunka på sängen, blekt, med
uttömda krafter och uppsväldt ansigte. Under en
skenbar slummer rullar det ögonen uppåt, så att de öfre
ögonlocken sjunka öfver dem, och inan således ser
endast hvitögonen, som ofta äro blodsprängde. Äfven
sedan sjukdomen hunnit denna höjd inträffa väl korta men
dock betydande remissioner, hvilka ånyo väcka hopp,
men plötsligt kommer ett nytt anfall med ännu svårare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
