Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
C. SILFVERSTOLPE.
28*
stora fördel klostret skulle erhålla, om stiftariniian finge mottaga
de christtrognas dyrkan. Gregorius XI tillslöt icke sina öron för
de framställningar, som från många håll gjordes för att verka till
uppnåendet af detta mål. Sistnämnda år befalde han biskop
Valdemar i Odense och erkebiskop Nicolaus i Lund att i Vadstena
ransaka såväl om den aflat klostret utdelade, som äfven om
Birgittas lif och underverk. Månge förnäme män infunno sig då i
klostret, såsom biskop Nils i Linköping, höfdingen på Kalmar,
riddaren Fikke van Vitzen m. fl. Katarina ansåg sig äfven sjelf
böra personligen frambära sina angelägenheter inför påfven, men
fick dock aldrig upplefva den dag, då helgonglorian tändes kring
modrens hufvud. Hon försummade icke att samtidigt sörja för
klostrets väl. Den jäsning, som rådde i sinnena utanför
klostermurarna, hotade äfven att bringa olycka öfver klostret, ty det var,
icke att vänta att den verldsliga makten, som denna tid ständigt
höll bågen spänd, skulle hysa betänkligheter att, om så fordrades,
träda kyrkans och klostrens rätt för nära. Katarina utverkade
derföre af Gregorius en bulla, dat. cl. 1 Okt. 1377, hvarigenom
biskopen i Linköping anbefaldes att noga tillse det hvarken
konungar, furstar eller riddare måtte inkräkta Vadstena klosters
egendom, hålla folkting eller sammandraga trupper inom dess områden,
tftkräfva gärder eller på annat sätt tillfoga klostret någon skada.
Detta verkade icke tillfyllest. Föga öfver ett år derefter klagade
»abbedissan» Katarina inför Urbanus VI att icke blott kyrkans
år 1394 säges hafva innehaft detta embete i endast 9 år. Sannolikt var det
under denna mellantid (1378—1385), som munken Johannes (IX), tjenstgjorde
såsom vice konfessor. Eeste jemte munkarne Andreas Olavi (VIII) och
Johannes ’ Svenonis (XXVII) 1390 till Rom i anledning af Birgittas kanonisation,
samt 1394 med ett större följe ånyo till Italien för att grundlägga
birgittinerklostret Paradisus vid Florens. Han dog i nämnda stad 1396. Förde i vapnet
tre liljor snedt öfver skölden.
Y1II. Andreas Olavi, diakon, sedermera presbyter; afsändes jemte
munken, sedermera generalkonfessorn Johannes Petri (XII) till Rom för att
genomdrifva Birgittas kanonisation, men blef tillfångatagen af Saracenerne och
qvarhållen i två års fångenskap, hvarunder han utstod svåra lidanden; såldes
tre gånger såsom slaf, första gången till ett pris af 40 dukater, men sedan
dyrare, och friköptes slutligen för 400 dukater af biskop Alfonso, en spanior,
som varit Birgittas biktfader. Blef 1390 ånyo afsänd (jemte VII och XXVII)
till Rom och öfvervar derstädes Birgittas kanonisationsfest. † 1399.
IX. Johannes, presbyter; tjenstgjorde någon tid såsom vice konfessor;
kallades för sin andliga vältalighets skull »en annan Chrysostomus», och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
