Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
C. SILFVERSTOLPE.
28*
staden att sprida sig till klostret, hvilket dock förhindrades, såsom
man trodde, genom Birgittas förböner. Deremot åstadkom elden
stora förluster, då 1495 hela det nybygda sjukhuset uppbrann, och
då, bland annat, en tunna full med exemplar af Birgittas
Uppenbarelser, som en borgare från Lübeck der låtit förvara till
försäljning, blef lågornas rof. På samma gång uppbrann äfven det
nyanlagda tryckeriet. För det nya tidehvarf, som snart skulle inbryta
för vårt land, var klostrens omvårdnad om litteraturen icke längre
af nöden.
Såsom vanligt var klostret äfven under denna period i flitig
brefvexling med sina dotterkloster. Många af de bref, som sändes
till Vadstena, voro egnade att väcka klosterfolkets medlidande och
föranledde också till de enda åtgärder, hvilka moderklostret egde
makt att vidtaga, nemligen förmaningar, visitationer, löften om
förböner o. s. v. En lagman i Bergen fann sig föranlåten att 1496
skrifva till Vadstena med begäran att klostret måtte sända en
framstående munk såsom konfessor till Munkalif, »ty der stocl ganska
krankliga till». I annat fall skulle utan tvifvel de svenskar och
danskar, som der voro, öfvergifva klostret. Den dåvarande
kon-fessorn Laurentius behöll för egen räkning allt hvad som skänktes
till klostret och delade intet mecl sig åt abbedissan. Den fisk
nordfararne plägade skänka konventen roffade han likaledes åt sig,
och hade utvalt sin bostad i närheten af köksbyggnaden. Mycket,
hvarom icke kunde skrifvas, skulle dessutom brefföraren mimdtligen
meddela. Munken Petrus i Danzig hyste deremot inga
betänkligheter att, någon tid derefter, i skrifvelse till Vadstena,
omständ-ligen redogöra för betänkliga brott emot klosterlefhadens enklaste
grundreglor, hvartill hans konfessor och medlemmar af båda
konventen gjort sig skyldiga.
Omständigheterna gjorde snart medlidandet ömsesidigt. Äfven
dotterklostren erforo att systrarna och bröderne i Vadstena också
fingo pröfva lifvets vedervärdigheter. Detta föranledde abbedissan
Dorothea Eriksdotter och konventen i Mariebo kloster att 1498
bönfalla hos konung Hans, erkebiskop Jacob i Upsala samt alla
värdige biskopar och prelater, att de ville skydda klosterfolket i
Vadstena emot den olagliga gästning och allehanda simoni,
hvarmed det förtrycktes af biskop Henrik i Linköping. Från
Vadstena hade nemligen sändebud blifvit skickade till Mariebo för
att beklaga sig öfver denne biskop, hvilken var »mycket svår ined
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
