Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 JKLOSTRET I VADSTENA.
53
missnöjet mecl moderklostret i Vadstena. Man hade nemligen
förnummit att inga visitationer der på lång tid blifvit förrättade.
På de ofta återkommande generalkapitlen klagades häröfver, och
då konventen uppmanade Peter Månsson att der infinna sig,
svarade han att det icke skulle lända till någon nytta, emedan
»hundarne der uppäta hvarandras ärenden». Huru ofta än de
enskilda klostren sökte att bistå ocli uppmuntra hvarandra i striden
mot tidsandans öfverlägsna makt, fanns det dock inom orden
icke tillräcklig sammanhållning för att längre dölja de ohjelpliga
refvor, som vittnade om att äfven klosterväsendet, i sitt ursprung
en ibland de renaste af menskliga idéer, var kommet af jord, och
derföre skulle åter blifva till jord igen.
Allt hvad Peter Månsson lyckades uträtta för Vadstena
klosters räkning, var utfärdandet af några maktlösa påfvebullor. Leo X
tillät klostret att intaga andre personer i deras ställe, som begifvit
sig till Rom eller till andra orter i klostrets eller ordens
angelägenheter, »på det att icke under deras frånvaro gudstjensten skulle
afmattas». När sedermera de utskickade sändebuden återvände hem,
borde dock de efter dem invigde munkarne qvarstadna i klostret.
Likaså egde klostret äfven rätt att upptaga nunnor och
munkar i de obotligt sjukas ställe. Det var ett fåfängt försök att
genom ökadt anlitande af menniskohjelp inblåsa nytt lif i en döende
kropp, hvilket icke ledde närmare till sitt mål än en annan
bulla af samme påfve, hvarigenom han beviljade konfessorns i
Vadstena ansökan om att få vid begrafningar i klostret afsjunga
den bekanta sorgesången »Dies iræ dies illa», och att gifva aflat
åt clem som deri instämde, för att med detta lockmedel kalla allt
flere christtrogne till bön för de aflidne. Jordmånen i norden
var nu mera beredd att mottaga det utsäde, som tidén* unge
så-ningsman, clen bannlyste munken i Wittenberg, höll i sin hand.
Aflatskrämaren Johannes Arcimboldus gjorde väl sitt till för att
hålla sin varas värde uppe, men folket i allmänhet frågade icke
mycket derefter.
Vända vi våra blickar till det dagliga lifvet under denna tid
i Vadstena kloster, så se vi att en rastlös verksamhet rådde då
liksom alltid. Många bland klosterfolket egnade sig åt praktiska
sysselsättningar, och clen af vadsten amunkarne vid klostergodset
For svik anlagda vattenqvarn lär hafva varit den första af sitt slag
i vårt land. Om deras utmärkta trädgårdsskötsel talas ofta i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
