Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
KLOSTRET
I VADSTENA.
57
sista återstoden af klosterfolket fasthålla vid besittningen af en
ringa del af sina fordna härligheter, och i den nya lärans namn
sökte man att förvägra clem äfven det oundgängligaste. Utan
tvifvel är man berättigad att anse reduktionen af de andliga
godsen hafva mera än den egentliga kyrkoförbättringen bidragit till
adelns och de mäktiges bifall till den nya läran. Den rätta
stunden var kommen; klostrens tid var ute. Det dröjde väl ännu
nära ett århundrade innan den flämtande lifslågan- i Vadstena
kloster alldeles utsläcktes, men redan nu gåfvo klostermurarna
hastigt vika för den jernhand, som ville föra spiran äfven öfver
deras nyss fridlysta områden.
Vadstena-diariets underrättelser för den sednaste tiden blifva
allt torftigare, men man kan lätt läsa mellan raderna den sorg
och oro, som beherrskade klosterfolket. På nyåret 1521 omtalas
ett kort besök af konung Christiern, och året derpå stadfästade
riksföreståndaren Gustaf Eriksson klostrets privilegier »i alla sina
punkter och artiklar». Få månader förgingo derefter innan
utpressningen begyntes. 1523 utbetalade klostret till kronan 146
marker rent silfver; följande år bortgafs det ofvan omtalade
Katarinas skrin samt dessutom 12 lödiga mark. I öfverensstämmelse
med beslutet på riksdagen i Vesterås skulle klostret erlägga en
årlig skatt af 300 danska mark, och i ersättning bekomma ali
afrad, landgäld och gengärd af de gods, som icke enligt recessen
blifvit från klostret indragna till kronan. Alla klostrets
dyrbarheter* relikskrin, kalkar m. m. »förtecknades» 1540 och kort
derefter förseglade konungen »båda brefskåpen» i biblioteket; hans
tjenare bortförde ett »oräkneligt antal böcker, en stenbild och
mycket annat, som icke kan uppräknas». Att klostret det oaktadt
icke blef alldeles utblottadt på kyrkoprydnader skola vi snart iinna.
Konungen och hans rådgifvare funno lätt utvägar att använda
munkarne i klostret. Också hör man icke mycket af dem
framdeles. De utgingo på bygderna såsom läkare, sändes såsom
missionärer till Lappland, förordnades till kyrkoprester och anstäldes
såsom lärare i förnäme mäns hus o. s. v., dock naturligtvis efter
att vederbörligen hafva afsagt sig »sitt gamla hyckleri» — såsom
konungen benämnde deras och deras fäders lära. Det synes i
allmänhet hafva mött föga motstånd att förmå dem dertill. 1 få
ord antyder diariet detta. När det t. ex. omtalar att konungen
kallade konfessorn Nicolaus Amundi och någre af munkarne till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
