Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande söndringen mellan Hertig Carl och Rådsherrarne 1594—1600, samlade och ordnade af E. W. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;25
om hertig carl och rådsherrarne.
279
17. Osz är för någre dager seden gode herr er ider schrifuelser
tilhande komne til swar opå twenne wåre schrifuelser som wij nu
siclst lathe til ider vthgå, vthi huilke i til thz förste ödmiukligen
formelle att i til Pingesdage tidh icke kunne komme til Stokholm,
ehuru gerne i thz och göre wille, och deth fördenschuldh att
somblige af ider ringe heise hertil halft hafue, eij heller änn
hafue, så och för andre förfal schuldh, men så snart mögeligit
kunne ware, wele i begifue ider på reesen dit op åth, der opå
wij ider til swar nådeligen icke wele förhålle, att huadh samme
endschyllen anlanger, lathe wij den blifue i sitt wärde, och ändoch
osz synes fast af nöden ware, för Rikzens hoge tarf och åliggende
nödhtorffther skuldh, att samptlige Rikzens Rådh måtte medh förste
komme tilsammen, så stelle wij thz doch vthi idert eget schön,
och wele wij icke begifue osz til Stokholm för än wij förnimme,
att i der samptligen församblede ähre. — [Riks-registr.]
Rådsherrarne fingo ock grundligt erfara hertigens harm; han
lemnade icke blott härefter åt dem att efter egen beqvämlighet
bestämma om sin resa till Stockholm, utan lät dem ock i
närmare tvenne månader vänta på sin egen ankomst, under hvilken
tid han sjelf till det mesta uppehöll sig på Gripsholm. Hertigens
ovilliga stämning mot rådsherrarne framlyser ock tydligt i en
skrifvelse, som han härifrån d. 4 Sept. afsände till dem.
18. — Andoch i wäl hafwe tilförende någre reser begäredt att
wi oss till Stokholm begifwe wille, szå haffwe wi doch her till
haftt betänckiende, såsom och än hafwe, att komme ther hedhen,
för then oredhe som her till waritt hafwer och än är, serdeeles
och nu, aldenstundh wi af her Erich Sparres schrifuelsse hafwe
förståedt, att han achter begifwe sigh ther ifrån och kan skee
alreede ware therheden dragen. Och tilewentyrs någre fleere af
Ider icke heller wele tilstädes ware. Ähr oss fördenskuldh ontt
och olägligitt, att städie förb:de sendebudh till någedt Audiens och
fulkommeligen swar gifwe, efter wij icke wette, när och hwar wi
een gongh skole finne ider tillsammen, Begäre fördenskuldh medh
allerförste, att wette ider meningh hwar i äre tilsinnes att blifwe
tilhope. — [Riks-registr.]
Men af ännu mera afgörande betydelse blefvo de olika
åsigterna i afseende på en bland hufvudfrågorna för det afsedda
mötet. Det var samma tvisteämne, som redan föregående år
föranledt hertigens beslut att intill ständernas då instundande
sammankomst icke vidare befatta sig med regeringen, ehuru detta beslut
fcr denna gång stannade vid blott hotelse, likasom i allmänhet
hertigens upprepade uttalanden i samma rigtning. Carl kände
visserligen allt för väl sin egen oumbärlighet och när han trädde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
