Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
xaver liske.
84
Imellertid fortsatte drottning Marie Louise att arbeta för
vapenstillestånd med Sverige och det lyckades henne verkligen att
förmå det polska kabinettet att ingå på hennes förslag.
Vice-kansleren Boguslaw Leszczynski och kron-refendarien Morsztyn,
båda drottningens anhängare, skulle begifva sig till Culm till en
konferens med den svenske ministern Oxenstierna och der samtycka
till det vapenstillestånd i Preussen, hvarpå svenskarne yrkade,
och härför fordra afträdandet af Graudenz och Strassburg
(Brod-nica). Men i sjelfva verket hade svenskarne allt annat än
vapenstillestånd i tankarne. Då Thorn kapitulerade, hade de sannolikt
föreslagit detta blott i afsigt att föra polackerne bakom ljuset,
söndra dem ifrån de allierade och förhindra de framför Thorn
stående segerrika härarne att genast fortsätta med belägring af
någon annan stad, hvilket, sedan man nu gått i vinterqvarter, ej
mera kunde ske. Sedan de sålunda nått sitt mål, ville de ej
mera veta af något vapenstillestånd. Oxenstierna, som först väckt
förslag härom, förfrågade sig hos Carl Gustafs broder om vilkoren
för detsamma (ögonskenligen blott för syns skull, tillägger
författaren) och öfversände till polackerne sitt svar, hvari det hette att
svenskarne hade bästa vilja icke blott att anknyta
underhandlingar om dessa båda städer jemte fri skeppsfart på Weichsel, utan
ock att afsluta ett fullständigt fredsfördrag med Polen. Det
polska hofvet såg i detta svar blott en list att skilja Polen ifrån
de allierade, och ville derför icke ingå på några
underhandlingar, utan befalte Morsztyn att härom privatim underrätta
Oxenstierna.
Drottningens afsigt hade sålunda misslyckats; Johan
Kasimir och senatorerna samtyckte visserligen till en konferens med
Oxenstierna, men gjorde ej någon hemlighet af saken, ty de
lofvade den kejserlige residenten att konferensen skulle räcka blott
några timmar och om det blifvande resultatet skulle denne
omedelbarligen underrättas. Palatinen af Posen, Johan Leszczyski,
meddelade äfven strax till Kollowrath hvad härvid blifvit
för-handladt.
Oaktadt således wiener-hofvet icke önskade fred med Sverige,
hade dock drottningen i det väsendtliga vunnit sitt spel, ty
Österrike hade samtyckt till förhandlingarna i Thorn, hvartill initiativet
utgått från Polen. Ännu mera än Österrike fruktade Brandenburg
fred mellan Polen och Sverige. Brandenburg önskade åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
