Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Polska Litteraturen med särskildt afseende på den Svenska Historien. II. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
polsk litteratur rörande sveriges historia.
419
enär det förbehöll sig principalitas, ville förhandla oberoende
af de allierade och önskade se det fördrag hvarom man kunde
komma öfverens upptaget i en särskild fredsafhandling, — 3) att
passen för de danska sändebuden ombesörjdes och likaledes en
fullmakt för de svenske kommissarierna till att förhandla med
dem, — 4) att hertigen af Kurland tillätes att samtala med sin
minister för att gifva honom en instruktion, och att, om detta ej
vore möjligt, hertigen med gemål lössläptes, — 5) att de svenske
kommissarierna namngåfvos, — 6) att rättighet medgåfves att
anställa undersökning å skepp, vagnar etc., på det svenskarne icke
under förevändning af att föra kommissariernas tillhörigheter,
skulle införa krigsmateriel, — 7) att kurirernas antal inskränktes,
på det de icke under förebärande att vara postbud skulle
underhålla brefvexling med fästningarna.
De Lumbres lofvade att understödja dessa förslag, hvarvid
han räknade på det franska sändebudet viel Carl Gustafs hof
Terlons biträde. Det hade således lyckats polackerne att föra
saken framåt trots de allierades motstånd.
Dessutom föreföllo i Thorn privatunderhandlingar imellan de
kejserliga och polska sändebuden. Prazmowski klagade, att man
på otillbörligt sätt behandlat det polska sändebudet i Wien
Olszowski och vägrat honom svar på hans not; då han fortfarande
yrkade derpå, lofvade de kejserlige kommissarierna att besvara
noten, om han skriftligt framstälde sina fordringar. På
polacker-nes den 1 April skriftligt aflemnade insaga svarade derför
österrikarne genast, men allt detta bidrog ingalunda att stärka
en-drägten mellan Österrike och Polen ; tvärtom förökades blott
söndringen genom dessa stridigheter.
Det vigtigaste resultat, som af polackerne vanns vid
thorner-mötet, var att polackernes beskyllningar att kriget mot Sverige
fördes af de kejserlige allt för slappt, verkligen gjorde något
intryck på dem. Polackerne påstodo nemligen såväl i de offentliga
sessionerna som äfven i privata samtal under kongressen, att de
confoedererade icke skulle kunna komma till något afgörande
resultat, om de ej med krig hemsökte svenska Pommern, att man
måste söka dela fiendens krafter, oroa honom i hans eget hus,
för att han rätt skulle känna nödvändigheten af fred. Till och
med det österrikiska partiet i Polen klagade att kejsaren, på grund
af sina farhågor för Tyskland, uppsköt tåget till Pommern och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
