Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 4) Illustrerad Verldshistoria från Äldsta till Nyaste tid. Af Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479 illustrerad verldshistoria. i.
XXXIII
kunna blifva begripliga, när de anses böra i det ena eller andra
fallet upptagas.
Vi hafva här på en gång sysselsatt oss med frågorna rörande
Athens författning, som af förf. på tre eller fyra ställen omtalas. Vi
tillägga att vigtiga stycken äro helt och hållet förbigångna, t. ex.
allt som rör finansförvaltningen, skattmästarembetet och liturgierna,
alltsammans för Athen mycket karakteristiskt. Likaså är på en rad
affärdad restaurationen efter de trettio tyrannernas störtande. Det
är likväl en af de intressantaste punkterna i Athens historia.
Vi måste gå förbi skildringen af perserkrigen och de derpå
följande tilldragelserna. Vi anmärka endast att den »ärorika
demokratien» i Athen af förf. skildras i alltför ljusa färger. Vi hänvisa t. ex.
till s. 370 och de närmast föregående sidorna och påminna att det
ej blott är Aristofanes, som gifvit en vrångbild af det athenska
démos, utan att vi hafva Thucydides’ skildringar, som också äro
upplysande. Deremot vika vi för frestelsen att göra ett par citat
betecknande för fÖrf:s skrifsätt. Förf. slutar ett kapitel s. 349 med
<letta uttryck bland andra: »det stora kriget (mot perserna) är
afslutadt; andra tider begynna» — för att i närmast följande kapitel
just tala om perserkrigens afslutande; och s. 395 heter det: »denna
{oligarkien i Athen, som begått en oklokhet genom att lemna
Alkibiades i landsflykt) begick en annan genom att falla på knä (!) för
Spartanerna.» Att sådana fraser kunnat få qvarstå oförändrade,
deröfver må man verkligen förundra sig.
Fjerde tidehvarfvets sjette afdelning handlar om »Sofisterna och
.Sokrates». Filosofiens första framträdande har af förf. redan förut
blifvit omnämndt. Här skulle fortsättningen följa; men förf. har
tillmätt utrymmet så knappt, att ej ens de vanligaste karakteristiker
ur läroböckerna få rum. Att säga att Anaxagoras »härledde allting
från en enda orsak», meddelar verkligen ej något begrepp om hans
filosofi ; lika så litet blir man belåten med att höra, huru Hippokrates
»gjorde gudarnes verksamhet beroende af oföränderliga lagar» (s. 404),
^ller kan man ens ana Heraklits betydelse af den nakna
upplysningen, att hans princip var elden (s. 299). Nog kan det också synas
vara en förvillande ordning att nämna Hippokrates, som eljest är
föga känd som filosof, före ilnaxagoras, som dog omkring 60 år före
honom, och Xenofanes, som anses redan hafva varit död i 10 år, när
samme Hippokrates föddes. Bättre än allt detta hade otvifvelaktigt
varit att, äfven utan cle många namnen, lemna en kort
sammanfattning af rörelsen inom filosofien intill sofisterna.
»Genom en olycklig nödvändighet» (?), heter det s. 404, »åtföljes
oftast införandet af nya åsigter af en upplösning i sederna.» Det
heter likväl längre ned: »denna kamp mellan de gamla och de nya
åsigterna, mellan religionen och filosofien skulle likväl ej på länge
hafva utöfvat något inflytande på samhället i sin helhet», om ej
sofisterna funnits. Till en del torde man kunna instämma i hvad förf.
menar, men hans skildring är för ofullständig och uttrycken ej traf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
