Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af Historiska Skrifter - 5) Monod, Fagniez: Revue Historique. Af —rst—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
monod et fagniez: revue historique i. 1 87 6. 1.
xliII
»Variétés», denna gång innehållande en undersökning om »les onze
régions d’Auguste», af E. Desjardins, medlem af l’Académie des
Inscriptions och professor vid l’École des Hautes Études och l’École
Normale, samt en af stadsarkivarien i Strassburg R. Reuss under
titeln: »la destruction de Magdebourg et Tilly»1) författad granskning
af Jena-professorn K. Wittichs vidlyftiga arbete2) öfver detta ämne.
Då utrymmet icke tillåter oss att redogöra för tidskriftens alla
artiklar, må det dock tillåtas oss att ibland dem utvälja den sistnämnda,
såsom egande ett särskildt intresse för svenska läsare.
Det har varit, såsom bekant, en hittills outredd fråga hvem som
egentligen må anses bära skulden för den ödeläggelse, som öfvergick
nämnda stad, då den föll i Tillys och Pappenheims händer, ocli så
mycket är härom skrifvet af hvarandra motsägande författare, att man
med skäl börjat misströsta om att få denna sak fullt klar. Den
hittills allmännaste åsigten har brännmärkt Tilly såsom upphofsmannen
ej blott till de grymheter, som i stort begingos, utan äfven särskildt
till antändningen af staden; andra veta att förtälja att innevånarne
sjelfva sågo hellre lågorna förtära allt hvad de egde än att det skulle
lemnas till rof åt vilda kroater, och andra åter att det var den svenske
kommendanten Didrik von Falkenbergs ordres som blindt åtlyddes i
hopplöshetens mörkaste stund. Det är icke blott de olika politiska
partiernas häfdatecknare som härvid råkat i strid med hvarandra,
utan dessa hafva äfven sinsemellan varit af de mest skiljda tankar,
och knappt har ett nytt bevis till stöd för den ena åsigten anförts,
förrän detta uppvägts af nyuppdagade skäl, som talat lika högt för
någon af de motsatta. Genast efter Magdeburgs fall spriddes
flygskrifter omkring, hvilkas tendentiösa skrifsätt gjorde deras auktoritet
ganska tvifvelaktig. Warmholtz uppräknar icke mindre än 12 sådana
(N:ris 3592 o. if.), alla tryckta omedelbart efter katastrofen. Dessa
såväl som samtida bref, memoirer och berättelser, hvilka i våra dagar
anträffats i olika länders arkiv, ådagalägga att icke ens ögonvittnena
hade reda på det verkliga förhållandet.
Det bör derföre icke heller synnerligen förvåna oss att finna att
våra egna, senare författare, som just icke trängt så synnerligen djupt
in i denna frågas detaljer, likaledes bära vittnesbörd emot hvarandra,
och att resultatet af en jemförelse dem emellan blifver att man icke
rätt vet hvad man skall tro. Geijer säger att Magdeburg blef af
Tillys soldater icke blott sköfladt utan äfven »brändt». Hans
egentliga källa för skildringen af denna episod är ett bref3) från Salvius
till rikets råd, skrifvet i Hamburg en vecka efter tilldragelsen. Hos
relations de 1718 à 1722», och A. Sorel, professor vid l’École libre des Sciences
politiques: »La mission de Custine à Brunswick en 1792».
0 Vi anmärka såsom en egendomlig tillfällighet att äfven l:sta årgången
af Zybels tidskrift recenserade ett arbete angående Magdeburgs förstöring,
neml. Bensens: »Das Verhängniss Magdeburgs».
2) K. Wittich: Magdeburg, Gustav Adolf uncl Tilly, I, II, 1, Berlin 1874.
3) Tryckt i andra bandet af »Arkiv till upplysning om Svenska Krigens
och Krigsinrättningarnes historia», sid. 256 o. ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
