Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
MEDELTIDSGILLENA I SVERIGE.
5
heter den stora hvirfvingsklockan i Nidaros. Hvirfvingsbröderna
läto der uppföra af sten den heliga Margaretas kyrka l).
Gillena på hans tid voro således institutioner, som vinnlade
sig om sällskapligt samlif och om gudstjensten och som derjämte
uppträdde med en viss offentlighet, alldenstund ett gille kunde
hafva en stor klocka, hvilken, när den ringde för gillets räkning,
kunde höras af hela staden. Att förhållandet mellan
gillesmed-lemmarne skulle vara innerligt, antydes af deras officiela titel,
bröder.
Men af det anförda stället i den norska sagan, framgår äfven
med fullkomlig klarhet, att det icke var något alldeles nytt som
nu infördes i det norska samhällslifvet, utan något gammalt, som
erhöll en ny form. Om gillenas förelöpare hvirfvingsdryckeslagen
erhålla vi likaledes upplysningar i de norska konungasagorna.
Konung Olof den helige sporde, berättas det i hans saga,
att bönderna i det inre af Trondalagen hade vid midvintern, en
af den nordiska hedendomens heligaste festtider, haft stora
gästabud i gårdarne, vid hvilka man hade offrat åt de gamle gudarne
och druckit deras minnen eller skålar. Bönderna, ställde till
ansvar för deras brott mot kristendomspåbudet, genmälte, att de
icke alis haft några offentliga gästabud, utan endast mindre
samqväm i gårdarne; der hade visserligen åsagudarnes minnen
druckits, men hvem kunde svara för hvad rusige företogo. Invånarne
i bygder, som omslötos af berg och skog, som kanske alla
härstammade från den, som allra först hade nedsatt sig der och som
ibland utgjorde ett politiskt helt, kände mycket lifligt sin
ursprungliga sammanhörighet och gåfvo ett uttryck åt denna
gemen-samhetskärlek i festliga lag, som höllos än hos den ena, än hos den
andra vid årets heliga tider till ömsesidig förlustelse, till
rådplägning i gemensamma angelägenheter och till gudarnes förherr
-ligande. Likheten med de senare gillena är slående; olikheten
ligger allenast deri, att den gudstjenst man firade var i det ena
Snorre Sturleson: Olof Kyrres saga, kap. 2. Kristkyrkan är ett
egendomligt namn, då väl rätteligen alla kristendomens gudstjenstbyggnader skulle
vara kristkyrkor. Namnet beror emellertid derpå att de flesta kyrkor vigdes
visserligen till Guds ära, men ock vanligen till något särskildt helgons heder.
Mot kristkyrkorna i Norge svara till namnet Drottens d. v. s. Herrens kyrkor
i Söderköping och Visby, hvilkas namn man å båda ställena missförstått. I
Söderköping har man af ordet Drotten gjort ett ortnamn Drotthem, och i
Yisby har man gjort Drotten till ett helgon, så att det talas om Sankt
Drottens kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
