Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
MEDELTIDSGILLENA I SVERIGE.
21
ligare gendrifning. Han har tydligen till en början egnat sin
uppmärksamhet uteslutande åt de engelska förhållandena och
sedan han i eget land funnit gille-institutionen gå mycket långt
tillbaka, till medeltidens tidigare århundraden, kände han icke
behofvet att gå längre, och när man mot hans åsigt framhöll
såväl de hedniska offergillena, som de romerska collegierna,
nöjde han sig med att affärda dem med ett enkelt: de höra
icke hit.
Bristen på naturlighet i uppfattningen af gilleväsendets
uppkomst låter sig märka äfven i behandlingen af detaljfrågor. Hr
Brentano talar om religiösa gillen, hrr Smith och Furnivall
till-lägga dem namnet sociala. Den senare säger sig finna det
orimligt att kalla dessa gillen religiösa, allenast derföre att de äro
smyckade med ett helgons namn, och den förre anmärker: "de
hade icke på något vis sin grund i vidskepelse, de hafva icke
bildats som klostren för menniskor, som egnade sig åt hvad de
ansågo vara religiösa öfningar. Prester kunde tillhöra dem,
gjorde det ock mången gång, men allenast som menniskor, icke
på grund af embetet. Gillena voro föreningar af lekmän och
hade verldsliga syften, de skulle sätta medlemmarne bättre i
stånd att uppfylla sina grannepligter som fria män i en fri stat.
— Det är väl sant, att de gamla gillena ofta bekostade religiösa
ceremonier, i hvilka alla gillets medlemmar hade del, men detta
var allenast den naturliga följden af deras väsende och karakter.
Det gjorde dem icke till vidskepliga föreningar". Det medgifves
väl, att gillena mycket allmänt hade en religiös uppgift, men
denna var allenast tillfällig, hvilket belyses af de stadganden
som finnas för tre gillen i Cambridge; det ena bebådelsegillet,
uteslöt alla kapellaner, bagare och qvinnor, de senare såvidt
deras män icke redan voro medlemmar. Det andra, treenighets
-gillet, mottog visserligen som medlemmar andlige, men dessa
fingo icke hafva något embete inom gillet, icke vårda dess
egendom eller på något vis inblanda sig i sådana saker, hvilka skulle
handläggas uteslutande af lekmän. Det tredje gillet, den
välsignade jungfru Marias vid torget, underhöll en kaplan, men
allenast i det fall, att gillets inkomster öfverstego en viss summa;
understego de denna, skulle de användas uteslutande till fattiga
bröders understöd. Från hr Smiths sida erkännes visserligen att
dessa stadganden äro undantag, men det är icke nog dermed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
