Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
MEDELTIDSGILLENA I SVEK IGE.
75
eller något annat vanärande, skulle lian till gillet gifva ett pund
honung och skiljas från gillet, derest bröderna icke beslöto hans
återupptagande, men i en så vigtig sak fick man icke gå alltför
hastigt tillväga, utan måste man, för att kunna fällas, vara
öfverbevisad genom gillesbröders vittnesmål — andras gälde intet.
Om en fattig broder hade förgått sig icke blott i dessa svåra
saker, utan i allmänhet, och icke egde tillgångar till böternas
betalande, fick han tillsvidare hålla sig undan från gillet och
bröderna voro icke skyldige att lemna honom hjelp mot den han
förorättat; var han så fattig att han hade svårt att lifnära sig,
skulle bröderna — förmodligen menas hvar broder — gifva honom
en middag och en penning hvart halfår.
Från gillets synpunkt indelades menskligheten i tvenne
grupper, medlemmarne (gilde, congilde) och de utanför stående
(extranei) eller icke medlemmarne (non gilde). De förre skulle
bilda en kompakt massa mot de senare. Blef en gillesbroder
sårad eller slagen af en extremens, strömmade alla
gillesmedlemmar, som händelsevis befunno sig i närheten, till för att hjelpa;
om de icke kunde detta, tillkallades flere genom ringning i
gilleklockan och man sökte, till säkerhet för att gillet och
arfvingarne skulle få ut sin rätt, af våldsverkaren få t ah (borgen),
eller ock, derest han icke kunde anskaffa sådan, förde man honom
inför rätta. Äfven om borgen hade blifvit gifven befann sig
gillet i krigstillstånd mot våldsverkaren: ingen broder fick äta
eller dricka med honom eller stiga in i samma bat eller hafva
något slags umgänge med honom.
Men tyvärr voro icke gillesbröderna sjelfve fria från alla fel.
De vanliga ordningsstadgarne, om oväsen, fylleri, oqädinsord o.
s. v. förekomma. En broder, som begick otukt med sin
medbro-ders hustru, ansågs som en niding och den som ertappade dem
på bar gerning behöfde icke inhemta gillets tillstånd att
anhän-giggöra saken vid borgerlig domstol. Niding hette ock den som
dödade en broder; en sådan missgerning kunde försonas med
böter, till gillet och den dödades arfvingar, allenast i händelse
den utöfvades till nödvärn. Den som med råd och dåd hjelpt till
vid ett anfall mot en broder, skulle till gillet lemna ett pund
honung och hålla sig undan, såvidt icke gillet gaf honom nåd.
Äfven mandråparen kunde åter få inträda, derest
gillesmedlem-marne och den dödes arfvingar sådant medgåfvo efter det alla
ålagda böter blifvit utbetalade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
