Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
MEDELTIDSGILLENA I SVEK IGE.
75
Gillets religiösa betydelse var naturligtvis försvunnen.
Någon gudstjenst underhölls icke mera och i stället för de många
helgonminnena vid den stora gillesdrycken, trädde bön:
åldermannen klappade i händerna och påminte bröderna att med läsning
och sång tacka Gud för alla goda gåfvor. Pligten att vaka öfver
en sjuk broder var icke längre ovilkorlig, men om den sjukes
familj sådant önskade, skulle åldermannen sända en broder att
vaka. Ej heller var vakandet hos den döde längre en religiös pligt,
men som man ofta envist fasthöll gamla seder, kunde det hända
att familjen önskade en likvakt och bröderna voro då skyldige
att fullgöra den, äfvensom att, derest så önskades, följa liket till
grafven och bära båren, öfver hvilken gillets pell, af sammet
eller siden, var utbredd; vid kistan brunno gillets tvenne
vaxljus och gillesklockan ringde vid begrafningen. Alla dessa
gillets begrafningstillhörigheter kunde användas äfven för bröders
och systrars barn och tjenstfolk, till och med för personer, hvilka
voro för gillet alldeles främmande, men i sådana fall erlades
alltid en afgift, hvilken småningom blef gillets förnämsta
inkomstkälla. En gång sattes det till och med i fråga att
förvandla gillet till ett likbärarelag.
Att gillenas tid var förbi visar sig omisskänligt af
hvarjehanda föreskrifter i stadgarne. Förr äflades man att komma in
i ett gille för att få del af dess andliga förmoner; år 1586 fore
skrefs, att den som öfvertalade någon att ingå i gillet, skulle i
böter erlägga en mark, hvarjämte stadgarne förutsätta det fall, att
man tröttnade vid att vara medlem och önskade träda ut. Om
icke någon giltig anledning till utträde fans, fick den som
lemnade gillet, betala en tunna Rostocksöl och i en beseglad skrift
intyga att han icke visste om gillet annat än hvad ärligt var.
Gillets bestämmelse som förlikningsdomstol träder allt mera i
bakgrunden, och om man än gjorde anspråk på att inför rätta
en Knutsbroders vittnesmål skulle gälla lika mycket som tre
andra menniskors, gälde detta allenast derest process
fördes mellan tvenne gillesbröder och äfven då kunde anklagaren
fordra att en gillesbroders ord ej skulle gälla mera än en annans,
och han fick dervid sin vilja fram, men måste för en sådan
sidovördnad mot gillet, träda ut ur detsamma.
Kofod Ancker har i sin redan citerade skrift om de danska
gillena aftryckt ett skrå för den helige Eriks (af Danmark) gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
