Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
DET VATIKANSKA ARKIVET OCH PAFVEBREFVEN.
109
omkring 1000 l). Om dessa nu nämda kamerala handlingar några
ord längre ner.
I alla händelser måste kanslipersonalen hafva varit ofantligt
stor. Det var ofta ej nog med ett bref för en och samma sak.
Utnämdes t. ex. en biskop, skulle icke blott han sjelf, utan hans
stiftsbor och presterskap, ärkebiskopen och konungen underrättas;
detsamma var förhållandet, när en legat skulle afsändas, och de
vidlyftiga omsvepen och häfdvunna formlerna i curians språk till
kristenhetens konungar och folk gjorde brefven ganska långa. I
regesterna infördes i sådant fall naturligtvis endast det ena
huf-vudbrefvet, och hänvisades dit mutatis mutan dis från de öfriga.
Chef för det stora kansliet var åtminstone från 12 årh. kanslern
eller vice kanslern, vanligen en kardinal eller en biskop, under
honom stodo notarierna, äfven de högre prelater, och derpå en
hel skara af abbreviatores (författare af breves eller minutæ),
grossatores (renskrifvare) bullatores, registratores o. s. v.
"Sexhundra harpy or" fingo dessa curians tjenare vid
reformationstiden heta, då man hade skäl att tro både att de visste draga
fördel af sina sportler och att de höllo sig framme hos den
Helige Fadren, när det var fråga om några beneficiers boitgifvande.
Sjelfva chefen för det förenade arkivet-biblioteket kallades
apostolisk bibliothecarie eller protector bibliothecæ vaticanæ.
Det är om denna del af arkivet Munch förnämligast talar,
såsom den der för norden var den vigtigaste. Yid en annan del
har Gacliard fästat sig: de s. k. legationerna och nuntiaturerna,
som innehålla rika upplysningar isynnerhet för Europas nyare
historia. De utgöras af brefväxlingen mellan curian och
lega-terna eller nuntierna i de olika landen, samt dessutom af
andra handlingar, bref eller skrifvelser rörande hvarje sådan
nuntiatur2). Volymerna uppgingo 1811 till öfver 6,000 och det
är lätt att förstå, hvilket värde dessa berättelser af åsyna vitnen
till de stora tilldragelserna och deltagare i de diplomatiska för-
*) Den vanliga uppgiften är 2016, tydligen äro alla räkenskapsböcker då
inbegripna, deremot synes det ovisst, vid hvilken tid antalet skulle lia varit
så stort. En uppgift att endast till Sixtus Y (1585 - 90) antalet skulle vara
2016 (Archiv der Gresellsch. für ältere d. gescliiclitskunde XII, 207) stämmer
icke alis med Munchs antagande.
2) Legationer funnos i Avignon, Bologna, Ferrara, Romagna och Urbino.
Nuntiatur er i Frankrike, England, Spanien, Portugal, Polen, Bajern, vidare i
Flandern, Köln, Florens, Lucern, Malta, Neapel, Turin, Venedig och Wien
v Gachard).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
