Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
DET VATIKANSKA ARKIVET OCH PAFVEBREFVEN.
117
1152, (det följde äfven ett bref till Sveriges biskopar samma år)
och Munch har ur det åtminstone samtida, om än icke
ursprungliga, Bullarium Gregorii VII afskrifvit denna vidt berömda påfves
bref från år 1080 till "Suetonernas ärorika konung I." d. v. s.
Inge d. ä. (Äfven från Gregorius finnes ännu ett annat bref till
"visigoternas konungar I. och Al", såsom det rättast torde heta.)
Dessa äro med ett undantag, som vi genast komma till, de
romerska biskoparnes första direkta förbindelser med Sverige. Före
dem går dock en tid utaf mer medelbara beröringar, vi kunde
kalla den för den Hamburg-Bremiska, då genom Hamburgs
ärkebiskopar sveoner, daner och slaver dragas in inom området för
den romerska kyrkans missionsverksamhet: en period, som till
en del skjuter öfver den för de omedelbara förbindelserna, i det
att påfven Innocentius, den andra med det namnet, på
1130-talet sökte förmå svenskarne att fortfarande underordna sig
Hamburgs primat. Det är likväl det sista kända försöket af curian
i den vägen. I stället inträder det vackraste skiftet af
påfve-stolens förbindelser med Sverige, tiden för kyrkans grundläggande,
milda seders och kristen andas införande och en följdrik
omvändelseverksamhets början, belyst af ett stort antal skrifvelser från
olika romerska påfvar. Redan Alexander 3 utstakade riktningen
man skulle taga, hufvudsakligen genom sina två stora bullor från
1170-talet. Prestval och andlig domsrätt, tionde, biskoparnes
treårsbesök vid den apostoliska stolen, esternas omvändelse och
finnarnes qvarhållande vid kristendomen, föreskrifter om
äktenskap, arfsrätt och kristna seder afhandlas i dessa skrifvelser;
det var programmet för framtiden, till hvilket påfvarne
återkommo, den ene efter den andra, inskärpande än ett, än ett annat,
och Alexander 3:s bref blefvo kommenterade och stadfästade
långt ned i tiden. Dertill kommo sedan försöken att införa
kanikinstitutionen vid stiftskyrkorna, Skara t. ex. och Linköping,
och att vänja folket eller åtminstone konungarne vid
föreställningarne om de andliges frälse och egna domsrätt (Innocentius
3, Honorius 3) samt uppmaningar till studier i Paris. Vidare
låta oss dessa urkunder se, hur under påfvarnes hägn de
förbindelser mellan Lifland och den svenska kyrkan "och staten
uppmuntrades, hvilka redan den gotländska handeln grundlagt och
som skulle fortfara med ökad vigt medeltiden igenom och in i den
nyare tiden. Egendomligt är att se, hur i början påfvarne ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
