Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Vatikanska arkivet och Påfvebrefven. Af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
II. HILDEBRAND.
72
påfvar blfvit stadgadt. Derifrån i de senare bullorna den ofta
återvändande formeln "non obstantibus" med en stor mängd
sådana forna stadgar i spåren, som blef det nödtvungna slutet i
alla dylika provisionsbref. Härtill kom nu äfven missbruket med
annaterna och reserverandet af aflidne biskopars och abboters
qvarlåtenskap för curians räkning. I sanning, styrmännen på
S:t Peters farkost förstodo åtminstone att göra sitt kall
indrägtig! Svaren på dessa många ansökningar, liksom i allmänhet
expedierandet af hvad man kunde kalla de löpande ärendena
fylla naturligtvis en väldig del af de påfliga brefven.
En ny anledning till skriftväxling med norden gaf
Birgitti-nerklostrens uppkomst och de flesta påfvebullorna från slutet af
vår medeltid torde väl röra Vadstena. Men Sverige låg annars
för långt bort och var för okändt, kanske också för fattigt, för
att kunna vara föremål för någon lifligare uppmärksamhet å
curians sida, hvars förnämsta intressen mer och mer fästade sig
vid Italien. Väl besöktes Rom utaf svenskar flitigt nog på
1400-talet och desse utverkade helt visst för det mesta för sig, sina
kloster eller stift påfliga skrifvelser, hvilka de drygt fingo betala.
Men Sveriges öden i Rom afgjordes väl nu mera oftast af den,
som kom med den tyngsta pungen eller lättast der kunde föra
sin talan. Det framgår tydligt ur den del af de påfliga
handlingarne, som vi hittills lemnat åsido, den, som vidkommer den
politiska ställningen, och som lägger i dagen hur litet man
vårdade sig om att taga reda på förhållandena i Sverige. Mer än en
gång hade fordom en bulla kommit med afsigt att stifta fred
inom landet. Väl förebars äfven en sådan mening nu, men det
är dock lätt att finna, att curian mot medeltidens slut intog en
alldeles fiendtlig ställning mot de nationela rörelserna i Sverige,
med undantag måhända af Alexander 6:s korta regering. De
många skrifvelserna rörande drottning Doroteas anspråk, om
Sten Sture d. ä. och d. y. och de båda konungarne Kristiern,
samt Grustaf Trolle vitna nogsamt derom. En stråle af ljus
tyckes endast följa med den bulla, som grundade ett "studium
generale" i Upsala; skada blott att den så snart försvann
i mörkret. Så lossades så småningom hos svenskarne de
band, som sammanhöllo. andarne med Rom. En aningsfull
förkänsla af den kommande skilsmässan förspörj es ur Upsala
presterskapets klagan inför påfven, när det under Gustaf Vasas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
