Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
J. MANKELL.
12
Den 15 Maj i dagningen uppbröt, jag med armén och tog
hufvudqvarter i en alldeles öde, adlig by, kallad Boitzenburgh.
Skickade Ofver-Commissarien i förväg till Zednig till hr Gen:
Lieutin, för att anskaffa något förråd af proviant. Tillskref Hans
höggrefl. Excell: derom, samt att jag ingenstädes skulle
uppehålla mig, så snart ej brist på nödigt underhåll hindrade mig att
komma vidare.
Samma dag ingick en skrifvelse från hr Gren: Lieut:n, att
han visserligen måste gilla hvad jag hemstält till honom,
beträffande anskaffandet af proviant, men att det icke dess mindre
vore outförbart, emedan H. K. M:ts armé hela vintern stått i
och omkring Zednig och förtärt allt, som ej var undanskaffadt.
Han hade anträffat 700 skäppor råg, hvilka han ville dela med
mig, men han kunde ej anskaffa en enda häst eller oxe, som
kunde draga denna säd till och från qvarnarna.
Samma dag svarade jag hr Gen: Lieut:n, att jag gerna
skulle se att vi kunde sammanträffa i Zednick. Likaledes att
Hans höggrefl. Excelks ordres vore att hufvudqvarteret ej skulle
tagas i ÍJeu Rappin, på det att invånarne måtte kunna så mycket
rikligare sörja för arméns underhåll. Lät honom förstå, på hvilka
orter han, efter till mig inkommen underrättelse, kunde finna
säd, och att dessa orter skulle åtnjuta skydd. Slutligen påminde
jag honom att se sig väl före, huru han stälde sig med
underlydande trupper, att icke fienden, som till sin fördel innehade
alla de omkringliggande passen, öfverföll och tillfogade honom
skada; anbefalde sådant hans vaksamhet.
Samma dag mottog jag en skrifvelse från Of: Lieut:
Heide-breck, deri förmäldes att i och omkring Zednig funnes föga säd;
allt hade redan blifvit uppsökt. Dessutom funnos hvarken hästar
eller oxar för att föra det ringa befintliga, förrådet till och från
qvarnen.
En lika lydande rapport ingick från Öfver-Commissarien,
hvilken dessutom innehöll att rytteriet hade illa hushållat med
förhanden befintliga förråd och låtit allt förfaras, som de ej
kunde förtära; särdeles var detta fallet med öl, som de hade
låtit rinna bort; likaledes omförmäldes, att ryttarne hade med
egna hästar måst föra rågen till och från qvarnen. Detta
oaktadt förskaffades åt armén bröd och öl för en dag.
Den 16 Maj marscherade jag med armén till Rutenberg;
erhöll en skrifvelse från hr Gen: Lieut:n, deri han berättade sig
allaredan vara gången från Zednig till Gransee; vidare att på
några adliga gods funnos ännu förråder; ansåg att det närmast
Zednig befintliga (hvilket Gud må veta ej var mycket) borde
tillfalla mig och infanteriet, men det, som vore närmare Gransee,
ville han behålla för cavalleriet.
Den 17 Maj i dagningen gick jag med infanteriet till
Himmelpfordt, hvarest jag åter mottog en skrifvelse från hr Gen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
