Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
J. MANKELL.
12
bristen på bröd, den under 7 dagar ihållande striden (i hvilken
dock flera af fiendens officerare än af våra dödades, hvaremot
antalet döda af manskapet var ungefär lika på båda sidor) och
den ansträngande marschen blef så utmättadt, att en del af
vanmakt stannade efter på vägen, en del deserterade, och
många hästar gingo förlorade. Sanningen häraf kan E. K. M.
lätteligen finna vid den ransakning, som jag allerunderdånigst
vågar begära måtte anställas. I öfrigt beropar jag mig för
korthetens skuld på den bifogade relationen om förloppet vid
träffningen, och anbefaller E. K. M. i den Allsmägtiges höga. beskydd,
till ali högönsklig lycka, troget förblifvande, så länge jag lefver,
E. K. M:ts alldraunderd: tjenare
W. Wrangel.
Sedan den 10 (20?) Maj innevarande år. Grüneberger dammen
och passet Fehrbellin voro intagna, derefter slussen vid
Oranienburg attaquerad, och don 22 Oranienburg tillika med passet och
staden Krempe (Kremmen) occuperade, den 23 på eftermiddagen
bron vid Oranienburg färdig, samt rika förråder anträffade såväl
i Oranienburg och Krempe, som i hela det kringliggande
Glin-landet, gick armén den 24 tillbaka öfver Grüneberger dammen
till Gransee, lemnade G linlandet och marscherade tillbaka från
Fehrbellin, samt tog den 25 hufvudqvarter i Neu Ruppin. Den
27 gick cavalleriet samt största delen af infanteriet under Gen.
Maj. Dellwig till Havelberg, fick vid Neustadt ordres att gå
tillbaka till Berlin, hvarpå jag, tillika med Grefve Wittenberg,
Öfv. Wangelin och Gen. Adj ut. Holmer, förfogade mig till hr
Fältmarskalken i liuppin, hvarest han på min förfrågan i
ofvannämnda herrars närvaro gaf mig ordres att marschera öfver
Fehrbellin till Havellandet med hela armén och artilleriet,
förlägga infanteriet och artilleriet omkring passet vid Nauen, gå
med cavalleriet till Spandau och borttaga allt hvad jag kunde
öfverkomma emellan Spandau och Nauen. Deremot
remonstre-rade jag af det skäl, att jag, likaväl som hr Fältmarskalken sjelf,
visste, det redan för 8 dagar sedan alla lifsmedel voro bortförda
af fienden. Jag bad honom ändra mening och förskona armén
från denna marsch, efter som det ej vore rådligt att för andra
gången fördjupa sig i dessa pass och hål, hvarest vi ej kunde
finna några lifsmedel, under det vi ännu i Prignitz, hvarest
vi för tillfallet lågo, hade god tillgång både på proviant och
gräsbete.
Härpå svarade hr Fältmarskalken med otålighet: "Jag önskar
att Fältherren vore här, så finge hvar och en marschera dit han
wille", hvarefter jag aflägsnade mig och verkstälde hans ordres;
infanteriet och artilleriet följde mig genast.
Imellertid gick Gen. Maj. Gieses Regem.-Qvartermästare
öfver Havelberg till Magdeburg för att utspana fiendens förehaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
