Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
SOMMARFÅLTTÅGET I BRANDENBURG 1 67 5. (STAHLS BERÅTT.) 271
äfven var sängliggande, begaf jag mig på hr Fältmarskalkens
ordres åter till artilleriet och inträffade med detsamma den 4
Juni i Nauen, hvarest jag på hr Gren. Löjtn:ns ordres
qvarstad-nade med Helrrifeldtska regementet; från denna ort voro nästan
alla invånare flydda; icke destomindre lät jag skydda och bevaka
kyrkan, der de hade undangömt sina sämsta tillhörigheter. Här
fanns godt bete för artillerihästarne. Yid denna tid låg
cavalle-riet utanför Spandau. Den 7 Juni marscherade vi derifrån på
Gen: löjtn:ns ordres, ankommo den 9 till Alt Brandenburg, läto
derstädes genast hopsamla alla pråmar och farkoster, som lågo
på Haveln (och af hvilka en del voro sänkta), täta dem och
hopsätta dem till en flottbro. Den 14 commenderade jag till hr
Gen. löjtn:n i rytterilägret, enligt ordres, 4 smärre kanoner med
nödig ammunition, red omkring och besåg platsen, der våra
hästar betade, drog dem tillsammans i ett hörn samt i
stadsträdgårdarne tätt under murarne, hvarigenom Gud ske lof
fiendens anslag mot dem förhindrades. På aftonen fingo de med
proviant lastade pråmarne afgå i förväg, och i dagningen den 15
afmarscherade vi till Ratenow.
När vi hunnit helt nära rytterilägret, kommo åtskilliga
flyktingar, bland hvilka en timmerman vid artilleriet (några sådana
voro sända i förväg till Ratenow för att reparera flottbron), och
berättade att staden vore intagen af fienden. Då commenderades
halt, och hr Gen. löjtn:n kallade till sig alla Generaler, Öfverstar
och Chefer för regementena både till häst och fot; föreslog, att,
emedan Churfursten vore der med hela sin armé och vi ej kunde
företaga marschen till Ratenow, vore enda utvägen att kunna
förena oss med Fältherren den, att gå öfver Fehrbellin (enligt
hans egen berättelse). Då beslöts att vi skulle gå
Fältherren till möte, sedan först en Capitain med några commenderade
soldater blifvit afhämtad från pråmarne, hvilket dröjde länge,
emedan dessa hade blifvit långt efter. Jag erhöll ordres att
marschera med artilleriet närmast efter avantgardet; och hunno
vi den dagen omkring 2 mil från Nauen. 6 små kanoner, 1
ammunitionsvagn och en karduskärra commenderades till
arrier-gardets infanteri. Den 16 gingo vi genom Nauen och öfver
passet; den 17 om morgonen anföllos våra ännu i Nauen stående
utposter af några fiendtliga trupper. Derpå kommo vi först
om natten till Flatow, 2 mil från Fehrbellin. Efter en stunds
hvila erhöll jag genom hr Gen. Adjutanten Zabell ordres att
låta artilleriet marschera vidare.
När nu Gen. Adjutanten Isensee med avantgardet redan
var gången till Fehrbellin och jag stod färdig att rycka ut, kom
hr Gen. löjtn:n ridande i fullt galopp, ropade mig och berättade
att han hört att bron vid Fehrbellin vore afbränd;
commenderade mig dit för att öfvergå passet, på hvilket arméns välfärd
och föreningen med Fältherren berodde, och sände med mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
