Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
J. MANKELL.
12
så bakom mig åtskilliga starka salvor, och som jag sedan erfor
tillsatte då 10 à 14 man af våra lifvet, af fienden åter
Öfverste-löjtn:n, en fändrik, 3 underofficerare och omkring 25 gemena; de
4 comp. hade åter dragit sig något närmare dammen bakom bron.
Vid qvarnen var allt ännu godt; fienden hemtade sig efter det
första anfallet. En korporal kom nu till mig med rapport att
fiendtliga trupper också hade visat sig vid porten åt
Branden-burgsvägen, eller den s. k. stenporten; de voro dock redan
tillbakaslagne. Jag kunde knappast tro detta, men satte mig icke
desto mindre till häst, efter att hafva gifvit ordres till Capitain
Weicher (hvilken jag just mötte) att låta sitt halfva comp., som
ännu, efter hvad han sade, stod framför sitt qvarter, gå dit, samt
sjelf med den andra hälften gå till högvakten. Nu afsände jag
åter till hr Gen. löjtn:n en underofficer tillika med min lifknekt,
af hvilken (underofficeren) jag efter mitt tillfångatagande hörde,
att det varit honom omöjligt att slå sig igenom, äfvensom att
min lifknekt var ihjälskjuten. Efteråt har jag ock af herr Gen:
Löjtn:n hört, att icke en enda af de många jag sände till honom
framkommit, utan hafva de förmodligen råkat i den antågande
fiendens händer. Kommen till Havelporten, fann jag tillståndet
godt, och ännu ingen officer sårad; medtog min Capitain Haven
och 50 man, för att med dem gå till Capitain Taube, hvilken
var posterad vid stenporten; men då jag kom nära rådhuset
mötte jag en trupp bestående af 10 à 12 rotar, hvilka jag först
ansåg vara Capitain Weichens compani, som missförstått ordern;
ropade åt dem att vända om; kom dem i detsamma så nära att
det var för sent att vända tillbaka; majoren red med mig i
spetsen för min trupp. Nu gafs eld från båda sidor; då jag såg mig
om, var mitt folk i full reträtt; jag red efter dem och tvingade
dem att åter fatta stånd vid porten. Fienden avancerade helt
långsamt och helsades oupphörligen från ena sidan af Öf. löjtn:n
och från den andra af mig. Härunder varseblef jag, att en stark
trupp bakom min rygg marscherade till qvarnporten; jag vände
om med min trupp samt Majoren, som ständigt var vid min sida,
och vi begåfvo oss till qvarnporten; när vi framkommo var denna
port redan intagen, alldenstund ett annat fiendtligt parti
inkommit genom denna port och på bron fallit de våra i ryggen;
löjtnanten var skjuten, fändriken hade lemnat qvarnen för att
taga hans plats på bron, och han var sårad; manskapet, som var
i qvarnen, försvarade sig ännu bra; jag kunde ej gå dem till
hjelp, emedan truppen nu vände sig emot mig och jag på samma
gång blef angripen bakifrån af en annan trupp; sålunda tvingades
jag att med Majoren, min Capitain och cirka 64 man, som slutat
sig till oss, taga reträtten in i en byggning, hvarest vi dock från
alla håll blefvo beskjutna. Fienden försökte bryta sig in i ett
bredvid liggande hns, hvilket hade varit honom till fördel;
derföre drogo vi oss tillbaka i en till huset hörande trädgård; be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
