Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 sommarfålttåget I brandenburg 1 67 5. (betons ber.) 289
mil ocli passerat en afloppsgraf, gjorde jag halt för att invänta
infanteriet. Då kom hr Gren. Lieut. Wolmar Wrangel ridande
ifrån armén och beordrade mig att fortsätta marschen; jag frågade
honom då hvad som var på färde, och han gaf mig till svar att
det blott var spridda trupper, som anfallit vårt arriergarde, och
att man ej lyckats taga någon af dem, hvarpå jag föreslog hr
Gren. löjtn:n att dölja 3 à 400 man i den närbelägna ekskogen,
för att om möjligt taga några fångar. Härpå svarade hr
Gen. löjtn:n att han redan gifvit Gen. Major Giese en sådan
ordre; derefter red hr Gen. löjtn:n till Fehrbellin och jag följde
efter med kanonerna. När jag var framkommen till Fehrbellin
med artilleriet, kom Gen. löjtn:n åter till mig och befalde mig
att marschera längre fram till en kulle, som han visade mig, och
hvarest han sade sig ämna uppställa armén i slagordning. Enligt
denna ordre lät jag genast artilleriet rycka ut, red till General
majoren nere via bron med rapport härom, hvarpå han svarade
att jag egde att följa hr Gen. löjtn:ns ordres; härpå återvände jag
till artilleriet. Då visste jag ännu icke det ringaste om fiendens
angrepp. Medan jag var sysselsatt att flytta artilleriet, hörde
jag först ett kanonskott, sedan tvenne, och beslöt då att utan
ordres gå deråt med 4 sexpundiga och 4 trepundiga fältslangor,
så fort hästarne förmådde. När jag hunnit omkring 3/4 mil,
eller till den andra byn, mötte jag Conductör Willensens och
strax derefter Gen: Adjutanten Zabell, hvilka på hr Gen. löjtn:ns
ordre begärde kanoner till armén, emedan fienden i stort antal
framträngde. Detta var första ordern om kanoner till armén,
ty föAit hade vi fått upprepade ordres att marschera vidare och
endast lemna qvar de kanoner, som voro kommenderade till
arriergardet. Men om också hr Gen: löjtn:n medtagit dem när
han red från Fehrbellin till armén, så hade de kommit för sent
till träffningen, emedan hästarne ej varit frånspända, sedan vi
gingo från Nauen, och följaktligen voro uttröttade. Jag hade
knappast hunnit ett bösshåll längre, när högra flygeln i full flykt,
med pukor och standar, kom emot mig. Jag uppmanade dem
hotande att fatta stånd, och sade dem att Fältherren stod på andra
sidan bron och vore färdig att undsätta oss; han skulle utan
pardon låta hänga alla, som så fegt grepo till flykten. Efter
detta mitt tilltal besinnade sig en del af dem och omkring
200 man vände om, men en stor del gick vidare till
Fehrbellin. Strax härefter träffade jag hr Gen. löjtn:n Wrangel
och grefve Wittenberg, som berättade förloppet. Under det jag
afhörde hr Gen. löjtn:ns berättelse, kommo 8 fiendtliga sqvadroner
ridande öfver berget till höger, och Churfursten sjelf red i
spetsen för dem. Jag lät genast haka kanonerna ifrån förställarne,
rigtade 2:ne sexpundiga emot den närmaste truppen och träffade
med första skottet Churfurstens Ofverstallmästare och lifknekt,
Bist. Bibliotek. Ny följd. I. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
