Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
J. MANKELL.
54
döma förhållandena. Redan vid arméns uppbrott från Stettin
måste han öfverlemna den egentliga ledningen åt Mardefelt, som.
likväl å ena sidan var bunden genom riksmarskens befallningar
och å den andra genast mötte nästan oöfvervinneliga svårigheter
i afseende på underhållet, samt slutligen sjelf farligt insjuknade.
Angående arméns sammansättning under mönstringen vid
Damm den 30 April lemnar handlingen n:o 5 (s. 274) fullständig
upplysning. Slagordningen samt indelningen på 11 brigader och
30 sqvadroner finnes anförd i Krigsvetenskapsakademiens
tidskrift för 1876, häftet 13; der anföres äfven en
sannolikhetsberäkning, enligt hvilken arméns verkliga styrka förmodligen ej
kan ansiås till högre än 11,500; artilleriets sammansättning
meddelas i N:o 6 (s. 279).
Sedan armén den 1 Maj tågat genom Stettin, vände
kavalleriet under generallöjtnant W. Wrangels befäl genast af åt
sydvest och inbröt den 2 vid Stendel i brandenburgska landet.
Infanteriet och artilleriet derimot gingo i vestlig rigtning mot
Löck-nitz, som innehade brandenburgsk besättning och hvars
kommendant vägrade att släppa svenskarne genom staden och passet.
Den 3 inneslöts staden af 2000 kommenderade knektar och något
kavalleri under Delvig, den 4 kom Ståhl efter med artilleriet,
och då den sistnämnde den 5 började beskjutningen, gaf sig
kommendanten, hvarför han sedermera fick pligta med lifvet.
Mardefelt kom samma dag med återstoden af infanteriet till
grannskapet (Plöwen), men återreste redan följande dag till Stettin
för att hos riksmarsken inhämta ordres angående marschens
fortsättande, hvarefter han den 8 återvände till Plöwen. Under
tiden framryckte W. Wrangel alldeles skilj d från den öfriga
armén och, som det synes, från riksmarsken mottagande särskilda
befallningar, med kavalleriet mot Zehdenick, under vägen
utsändande partier åt Wrietzen och Bernau samt mot Berlins
portar.
Snart började underbefälhafvarne emellertid märka att vid
fälttågets öppnande icke vederbörligen var sörjdt för
underhålls-och forslings-väsendet. Landet var sedan de föregående
qvar-teren alldeles utsuget, invånarne hade flytt från hus och hem,
och de ringa underhållsmedel, som återstodo, hade blifvit tagna
af det förut tågande och ströfvande kavalleriet. Man fann
hvarken lifsmedel för infanteriet, foder för hästarne, eller dragare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
