Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Historien om Pfalzgreven Hertig Adolf Johans sista lefnadsår och familjeförhållanden. Af O. v. Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
j. mankell.
54
Först sedan marschen redan var anträdd från Flatow, erhöll
W. Wrangel genom sin förtraf underrättelse om upplifvandet af
bron vid Fehrbellin, "på hvilken hela arméns välfärd hvilade".
Han skyndade då genast dit, jemte generalmajor Ståhl, för att
skyndsamt återställa bron. Hans afsigt var att till staden föra
hären och der försvara sig, till dess bron blifvit färdig. Ståhl
började oförtöfvadt och med ifver sitt arbete samt fick efter hand
till sig dels särskildt kommenderadt folk, dels större delen af
artilleriet jemte en brigad (bataljon) fotfolk. Omkring kl. 9, då
arriergardet redan passerat det smala passet vid Linum — der
armén länge kunnat uppehålla kurfurstens folk — började
fiendens spridda trupper låta se sig. Det synes, som om
generalmajor Delwig då låtit armén göra en kort halt och sändt bud
till Wrangel. Denne skyndade genast tillbaka från Fehrbellin,
men fann armén ånyo hafva anträdt marschen, hvarföre han genast
dit återvände. Det regnväder, som varat flera föregående dagar,
fortfor äfven denna dag och hindrade utsigten.
Hvad beträffar kurfursten, så lärer hans afsigt i början,
enligt fältmarskalken Derfflinges råd, varit, att denna dag blott
låta observera svenskarne, men öfver Kremmen skynda till
Fehrbellin och der ställa sig i vägen för dem. Och om han hunnit
utföra denna plan, så torde svenska härens fångenskap svårligen
kunnat undvikas. Men af generalen fursten af Hessen-Hornburg,
som med ett starkt avantgarde af 1500 kommenderade ryttare
blifvit förutsänd, lät han hänföra sig att öfvergifva nämnde plan
och i stället samma dag försöka uppnå och slå svenskarne,
hvilkas inre ordning i följd af återtåget troddes vara bruten. Detta
gjorde att han efter avantgardet sände sina dragoner med några
lätta kanoner samt derefter sin venstra kavalleriflygel och
slutligen de öfriga trupperna.
Något söder om byn Hakenberg lyckades Hessen-Hornburg
genom sitt häftiga påträngande förmå Delwig att med hären,
som synes marscherat i full slagordning, mellan klockan 11 och
12 f. m. göra halt på en långsträckt ås, för att afvisa den allt
för närgångne fienden. I detsamma framkommo de
branden-burgska dragonerne med kanonerna till en höjd i skogen, i
svenskarnes högra flank, och började lifligt beskjuta dem långs med
linien. Nämnda dragoner hade i följd af regnet och skogen osedda
lyckats komma så nära. Beton säger att han rådt Wrangel i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
