Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
polsk litteratur rörande sveriges historia.
311
terne; om så verkligen vore, borde kurfursten anbefalla sina
ministrar i Warschau att förena sig med de kejserlige och de
svenske om att gemensamt arbeta för prins Jakob.
Winkler, som ännu d. 22 Juli trodde, att Sverige icke fattat
något afgörande beslut, och derför blott hyste fruktan för den
mot prinsen välvilligt stämde kejserlige ministern, blef helt
förskräckt vid denna kanslerens öppenhet att af kurfursten direkt
fordra ett gemensamt uppträdande med Sverige. Han gjorde
derför åtskilliga inkast och uppehöll sig särskildt vid att svenska
trupper skulle vara sammandragna invid de polska gränserna,
ett rykte hvartill han dock sade sig icke sätta någon tro, under
alla händelser skulle likväl Preussen icke oroa någon m. m.
Kansleren svarade härtill med ett kraftigare inkast, i det han
yttrade, att den franske ministern d’A vaux gjort honom derpå
uppmärksam att kurfursten hade för afsigt att lösrycka Litthauen
från republiken, öfverlemna suvereniteten åt Sapiehas familj, för
egen del bemäktiga sig det kungliga Preussen och antaga titel
af konung af Preussen. Kansleren anförde ock baron von
Moe-rentz’ begäran att Sverige skulle officielt (dans les formes)
uppfordra kurfursten att anbefalla prins Jakob i republikens
hågkomst och handla i samdrägt med Sverige. (Allt detta enligt
den berättelse Winkler afgaf till Fredrik III från Stockholm
d. 9 Sept. 1696.)
Denna svenska regeringens påtryckning gentemot
berliner-hofvet visade att hon verkligen var gynsamt stämd mot prins
Jakob Sobieskis kandidatur. Förr eller senare måste derför
kurfursten åtminstone till skenet erkänna densamma, då han icke
gerna kunde motsätta sig både kejsaren och Sverige, synnerligast
som han vid denna tid äfven hörde till Frankrikes motståndare.
Prinsens gesandt gick det således väl i händer och han yttrade
sig öppet till det kurfurstliga sändebudet, att den svenska
senaten öfvervägt den polska saken och beslutit understödja prins
Jakob. Den svenske konungen sjelf upprepade ock ånyo sin
redan förut yttrade beredvillighet att understödja prinsen.
För att så mycket vissare komma till målet, beslöt det
svenska kabinettet att skicka sin resident i Berlin till Warschau
och dessutom att låta ett utomordentligt sändebud dit afgå, hvilket
officielt skulle åt nationen rekommendera prins Jakob. Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
