Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»xaver liske.
130
Winkler, synnerligen angelägen att motverka prinsen, "hade
med längtan motsett Säckens ankomst. Så snart denne anländt,
inleddes ock dem imellan bekantskap. Winkler skildrar den
polske gesandten såsom en "civil" och mycket förståndig man.
Till sina politiska tänkesätt hörde han till det parti, som
gynnade ett fritt konungaval, men var ingen motståndare till den
kungliga familjen, hvars intressen ej heller stodo i strid med
valkonungadöme. Till den kurfurstliga politiken litade han
fullkomligt och yttrade, att den polska nationen alltid ansåge den
preussiske monarken såsom sin frihets protektor. Sådana åsigter
gjorde honom helt och hållet beroende af Winkler, så att denne
kunde fritt nytja honom till att i Sverige motverka prins Jakob.
Samtidigt härmed förändrade äfven kansleren Oxenstierna
sina åsigter i denna angelägenhet. Polignac hade nemligen
skrifvit till biskopen af Cujavien, att den franske kandidaten skulle
återställa det polska rikets gränser och med riket återförena de
af grannstaterne lösryckta provinserna. Kansleren var härvid
orolig för Lifland; han ansåg visserligen ännu, att hofven i
Stockholm och Berlin skulle kunna förena sig om prins Jakob, men
började dock att tvifla på framgången af hans sak, enär prinsen
visserligen bland magnaterne hade åtskilliga för sig men också
bland dem räknade motståndare. Han menade att man måste
understödja prinsen, dock utan att uppväcka några misstankar
inom republiken (mit guter manier appuiren ohne den Republik
ombrage zu geben). "Ty ehuruväl — yttrade sig kansleren
vidare enligt Winklers berättelse till kurfursten i sitt bref d. 11
Nov. 1696 — den polska nationen hittills icke förbigått en
kunglig slägt, som redan förut innehaft makten, så pretenderar
dock nationen nu att äfven i detta stycket hafva fria händer
och skulle icke vilja låta jus primogenituræ gälla". "Han talade
ock om oro, confusion och befarad invasion", tillägger Winkler
om sitt samtal med kansleren. Uppenbarligen öfvergaf denne
mer och mer Jakobs kandidatur, hvilken äfven inom landet
började vackla.
Sacken, en värdig man, men som nu för första gången
användes i diplomatiskt värf, saknade nödig rutin, genomskådade
ej kurfurstens afsigter och förtrodde sig ännu alltjemt åt hans
agent. Men Winkler, som redan förut stått i nära förhållande
till Moerentz, det motsatta partiets agent, kände numera båda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
