Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
polsk litteratur rörande sveriges historia.
311
past urskiljbar, såsom en sång utan ord, ingenstädes framträder
den förkroppsligad, ingenstädes finner den verkliga, synliga
anhängare. Man hör dess röst i den bittra klagan Erasmus
Qtwi-nowski uttalade i sina "Denkwürdigkeiten", deri han suckar öfver
nederlagen, landets ruin och sönderslitenhet. Man hör dess röst
i Warschauer-konfederationens sorgefulla manifest, i dess klagan
öfver den fordom så glänsande republikens förnedring, i den till
bröderne i Litthauen stälda uppmaning att icke öfvergifva den
gemensamma moderns sköte, det gemensamma fäderneslandet.
Man hör dess röst i den värdige Wenzel Jeruzalskis kraftfulla
protest på slagfältet d. 12 Juli 1704, i hans profetiska varning
emot obetingad underkastelse under en främmande makt. Vi
höra om än ett sakta återljud af denna idé, och detta till vår
tröst, i den varning den cyniske Patkul gaf de brandenburgiske
ministrarne att gå varsamt tillväga och icke låta någon polack
få kännedom om den afsedda delningen af landet. Men den
polska tanke, som således här och der träder oss till mötes,
stannar vid blott tanke och har således icke för historikern att
uppvisa något parti, till hvilket han med sina sympatier skulle
kunna sluta sig. Med ett ord, den genom Augusts usurpation
ifrån och med 1697 ur sitt vanliga och naturliga spår ryckta
nationen förblifver i en ängslig irrgång utan att återfinna sig
sjelf, bjuder således ej heller någon egentlig hållpunkt för den,
som har till uppgift att lemna en skildring af det XVIII:de
århundradets första år.
Eör denne blifver således intet annat öfrigt än att inskränka
sig inom den blott objektiva berättelsens gränser, utan att taga
parti för någon särskildt, utan att moraliskt eller politiskt låta
sig bindas af några af de faktorer, som framträda på
skådeplatsen.
Detta är således den ståndpunkt, som författaren enligt sin
egen förklaring intager i framställningen af denna tid, en
ståndpunkt som äfven vi å vår sida måste godkänna. Sjelfva arbetet
begynner författaren med en karakteristik öfver Carl XII och
hans omgifning. (Jtan att deraf för den svenska historiografien
något egentligen nytt är att hemta, torde det dock helt visst
intressera mina läsare att höra en polsk skriftställares åsigter
om en personlighet, som spelat en så stor roll* i Sveriges historia,
hvarföre jag skall tillåta mig att till börja med återgifva denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
