Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»XAVER LISKE.
176
vid Thorn, hvilken fästning, så länge ännu belägringsmateriel
fattades, blott befann sig i blokadtillstånd, hvarigenom dock
hvarken underrättelser eller tillförsel utifrån kunde inkomma
till staden. Den i sista dagarne af Maj begynta blokaden
fortfor utan afbrott under Juni, Juli, Augusti och större delen
af September eller under hela tiden för Augusts vistelse i
Elbing och resa till Lublin, lubliner-riksdagen, lustbarheterna
och rådplägningarna i Otwock och Ujazdow, storpolska
konfederationens uppkomst och fortgång. Under hela denna tid förblef
ock den svenska hären egentligen i ett tillstånd af fullkomlig
overksamhet. Sedan en brygga blifvit slagen öfver Weichsel
vid Kaszczorek *.) för att på båda sidorna om floden underhålla
förbindelsen och fullständigt innesluta staden, hvilade alla
krigsoperationer med undantag af den skottvexling, som tidtals
underhölls med den sachsiska besättningen, under det man imellertid
otåligt väntade på Stenbocks transporter. Carl sjelf var nu som
alltid en tapper soldat, som sjelf söker faran, utsatte sig
onödigtvis för fiendens skott genom att rida inom skottlinien och för
den ännu onödigare faran af en ingalunda ärofull fångenskap, i
det han med en svag eskort gjorde milslånga utflygter i Thorns
omgifningar. Det tält, han delade med den unge hertig
Emanuel af Würtemberg, var ett ständigt mål för fiendernes
kanoner. Stundom hände att kulorna slogo ned i tältet, öfveröste
konungen med upprifven mull och kastade honom sjelf till
marken. När ßehnsköld återvände till lägret ifrån sin storpolska
expedition, såg man med förskräckelse, huru konungen åtföljd af
blott några få ryttare kom honom till mötes tre till fyra mil
bortom lägret, midt igenom en landsträcka, som fienden med sina
blänkare genomströfvade2). Men oaktadt alla hotande tillbud
ändrade dock ej konungen detta sitt lefnadssätt, tillät icke en
gång sina lagliga rådgifvare i peruker, en Piper, Hermelin eller
Cederhielm att genom uppsättande af höstackar skydda sig mot
de fiendtliga kulorna.
Denne höge gestalt, som genom sin enkelhet i klädsel
väckte allas uppmärksamhet, i en grå trekantig hatt, blå
uniformsrock, med stora messingsknappar och gula uppslag, höga
*) Handskrift under titel: Dyargusz oblezenia torunskiego (Dagbok öfver
belägringen af Thorn).
2) Adlerfeld II; Nordberg I, 377 ff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
