Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»XAVER LISKE.
184
upprestes öfver breslauer-porten. Svenskarne fordrade
stads-nycklarne, hvilka icke stodo att finna, hvarför stegarne restes
mot murarne och började bestigas. Yid denna anblick uppstod
en ännu större förvirring bland stadens egne försvarare. Somlige
ville affyra sina musketer emot de uppklättrande svenskarne,
andre skyddade dem med sin egen kropp; somlige skyndade till
kanonerna för att gifva eld, andre sleto den brinnande luntan ur
desses händer. Nästan samma scener upprepades framför
"gärber-porten". Svenskarne, begagnande sig af den allmänna
förvirringen, bestego murarne och öppnade stadsportarne. hvarpå de
svenska dragonerne redo i sporrstreck in i staden och uppstälde sig
i slagordning på fästningsvallarne. General Mardefeld lät genast
sammankalla magistraten till rådhuset, förebrådde den med
stränghet dess vägran att uppgifva staden samt ålade en
kon-tribution af 1000 thaler såsom en ersättning åt trupperne för
den plundring dem förvägrats. Invånarne afväpnades genast af
svenskarne. Såsom garnison qvarstannade öfverste Lilliehök, om
hvilken Zawisza i sina "Denkwürdigkeiten" säger: "en
ganska hygglig man, mensklig, saktmodig, medlidsam",
öfverstelöjtnant Weidenheim och kapten Arnstadt med 500 man fotfolk,
100 dragoner och fyra kanoner. Resten återvände till den öfriga
armén i Kurnik. Så kom Storpolens hufvudstad i svenskarnes
händer, en plats i militäriskt hänseende af största vigt, ett säkert
nederlagsställe för vapen och ammunition, en skyddsort för arméns
sårade och sjuka. Hvad de konfedererade angår, så kände de
sig visserligen ej synnerligen belåtna med förlusten af sitt
wojwod-skaps hufvudstad, men kunde naturligen ej göra ogjordt hvad
som en gång redan skett, hvilket dessutom framstälde sig för
dem såsom ett skydd emot Augusts hämdeplaner. Samtidigt,
d. 21 Sept., utgaf Carl ifrån lägret vid Thorn en proklamation,
hvari han tillkännagaf sin vänskap för republiken och sin afsigt
att blott intill krigets slut behålla den storpolska hufvudstaden,
hvarjemte han tillika försäkrade sig taga konfederationen i sitt
beskydd. Denna konungens förklaring jemte gesandten
Wachschlagers mission till de konfedererades läger vid Uniojow lugnade
något den storpolska adeln. Sedan svenskarne intagit Posen,
drog sig Wisniowiecki långsamt tillbaka till Warschau utan att
af någon förföljas eller oroas och beredande sig icke till strid
utan till fredligt vinterqvarter. Men utom det att den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
