Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den polska litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. III. Af Xaver Liske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»xaver liske.
192
som stannat i Dirschau och i Preussen uppslagit sina vinterqvarter.
De svenska regementen, som afgingo från Thorn, togo sina
qvarter längs Weichsel i Graudenz, Schwetz och Culm. I slutet af
Nov. beslöt Carl att lemna Topolno och uppslå sitt hufvudqvarter
i Ermland. Yid utförandet af denna tanke var det ej möjligt
att kringgå Elbing eller undvika en lätt förutsedd tvist med
brandenburgarne, som stodo i begrepp att bemäktiga sig stadens
territorium och dess förstäder. Såsom ombud vid denna till
hälften militäriska, till .hälften diplomatiska negociation valde
Carl återigen sin berömde Magnus Stenbock. Stenbock frågade
elbinger-magistraten utan omsvep, om den vore beredd att
mottaga svensk besättning. Svaret blef afböjande; elbingarne
urskuldade sig med brandenburgarnes närvaro och afskedade en
Stenbocks beskickning, öfverstelöjtnant Scheven och major Mörner,
utan något svar, emedan desse framstält sina fordringar ännu
mindre grannlaga än Stenbock. Carl närmade sig derför staden
ifrån Marienburg^ sida, besatte byn Ruszew med ett
fotregemente och två hästregementen samt skickade general Stromberg
med 100 ryttare intill stadens murar. Samtidigt underrättade
Stenbock den brandenburgiske befälhafvaren öfverste Schlundt
om Carls afsigt att intaga Elbing. Det oaktadt vägrade ännu
magistraten att gifva sig. Tidigt om morgonen d. 10 Dec., medan det
ännu var mörkt, red Carl sjelf fram till murarne, sedan han förut
tilltvingat sig nödiga båtar och färjor af brandenburgarne, som voro
sysselsatte att bemäktiga sig högra stranden af Nogot och i
början visade sig motvillige. Stadsposterne, som i mörkret sågo folk
ströfva omkring och vid sitt utrop: wer da? icke fingo något
svar, gåfvo eld och dödade en af svenskarnes hästar, hvilket
förmådde konungen att för ett ögonblick draga sig tillbaka. Så
snart det blef ljust, red Stenbock på konungens befallning flere
gånger till staden och förmådde slutligen magistraten dels genom
hotelser, dels genom föreställningar att öppna portarne för
svenskarne. Carl inryckte genast i staden och tog qvarter i samma
hus, som hans farfar Carl Gustaf hade bebott år 1656. Såsom
straff för sitt motstånd och emedan staden förut under Thorns
belägring hade vägrat Stenbock förspann, skulle den nu lemna
en kontribution på 70,000 thaler, en summa, som den
förpligta-des att inom trenne dagar betala. Såsom en särskild nåd utbad
sig magistraten att personligen blifva förestäld för konungen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
