Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklara att den, som icke vill medgifva en utgifvare af äldre
genealogiska samlingar att upptaga annat än hvad han sjelf funnit af
offentliga handlingar eller andra med dem lika vitsord egande urkunder till
fullo bestyrkt, han vet icke hvad en sådan forskning — synnerligast
när den afser äldre tider — innebär. En kritisk granskning af hvarje
uppgift måste naturligtvis föregå dess antagande, och om således
lättrogenhet här är ett svårt fel, så är en för långt drifven misstro
mången gång ett ännu större; ty erfarenheten har visat att här ganska
mycket, som till en början endast varit på goda grunder antagligt,
genom fortsatta forskningar kunnat öfvergå till visshet. I brist på
bättre måste ätteforskaren derföre mången gång nöja sig med äldre
föregångares uppgifter, när dessa icke af andra med bättre vitsord
upphäfvas, eller sagesmannen genom visad opålitlighet förverkat alla
anspråk på trovärdighet; ty det må icke förgätas att dessa äldre
forskare icke blott kunnat ega utan ock verkligen egt tillgång till källor,
dem vi nu alldeles sakna. Vill man derföre här undslippa Charybden,
då man viker för Scylla, måste största varsamhet iakttagas, och i de
flesta fall är det klokare att låta en äldre uppgift, äfven om den ej
kan till fullo styrkas, gälla hvad den kan, då man icke funnit något,
som gör den osannolik eller omöjlig och den ej saknar hemul, än att
stryka en sådan derföre, att de handlingar man med egna ögon sett
icke bekräfta, ehuru de ej upphäfva densamma. Ansvaret för en
»strykning» måste man ensam bära; men för den obestyrkta men dock
sannolika uppgiften kan man freda sig mot eftertal genom anförande af
källan och ett försigtigt frågetecken, som angifver egen tveksamhet.
I allmänhet hafva också utg. följt denna klokhetsregel, men skulle
detta oaktadt ett och annat misstag kunna dem påföras, så måste
detta anses så mycket mera ursägtligt, som deras verk omöjligen kan
hafva tömt alla kunskapskällor, och är det första öfver vår
ointroducerade adel, som lemnats i allmänhetens händer. Det är först genom
de äldre samlingarnes offentliggörande, som nya upplysningar ur
hittills okända källor kunna vinnas; och detta har bäst visat sig hvad
Riddarhusets ättartaflor beträffar. Innan herr Anrep utgaf dem i tryck,
tviflade ingen på deras ofelbarhet åtminstone för de två sista
århundradena, och nu — skulle rättelserna redan kunna fylla ett om icke
två digra tilläggsband. Hrr Schlegels och Klingspors verk måste
derföre likasom hr Anreps anses såsom en stomme, kring hvilken nya
upplysningar, hemtade ur hittills mindre anlitade skattkammare,
hvaribland Kammarcollegii, Hofrätternas och Kyrkornas arkiv icke äro
de minst vigtiga, kunna samlas, ocb såsom sådant är det af ganska
stort värde. Det är också från denna synpunkt vi, till hvad under
arbetets fortgång enskildt meddelats, här vilja tillägga några enkla
upplysningar i hopp att äfven dessa kunna vara till ledning vid
fortsatta forskningar.
Bland dessa ointroducerade adelsmän sakna vi främst Lasse
Nilsson (Skume), hvilken, enligt en slägtledning i Kammar-Arkivet, om vi
ej missminna oss uppgjord af Rasmus Ludvigsson, varit son af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
