Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pehrson i Sjögared, som var gift med en sondotter till Peder Arvidsson
Kåse till Öijhult [1] och icke blott upptages i de numera säkra
adelsregistren utan äfven sjelf år 1610 lemnar uppgift på sina gods,
nämnes 1637 såsom afliden (Toftenäsbref), efterlemnande en enda dotter
Anna, gift med Mathias Eriksson till Luttersjö (Ulf af Horsnäs N:o 56.)
Vi vilja ej trötta med uppräknande af de rustande bondesöner,
hvilka i likhet med Pelle Pehrsson och hans son både i officiela och
enskilda handlingar kallats välbördige och utbytt bomärket i skölden
mot en heraldisk figur. Vi hafva blott anfört detta exempel till bevis
att möjligtvis flera än dem, vi känna från Riksregistraturen och
bevarade sköldebref, vunnit adlig sköld och hjelm. Men härmed vilja
vi alldeles icke förneka att just frälseransakningarna kunnat förleda
mången att oberättigadt antaga adligt vapen; ty äfven derpå finnas
exempel, och dylika tilltag torde hafva framkallat den föreskrift, Per
i Mo i det ofvan anförda brefvet omtalar, att alle, som voro af adel,
skulle bevisa sina vapen och sköldemärken och huru de dem
bekommit hade. En sådan ransakning synes verkligen hafva egt rum vid
1602 års riksdag, ehuru den ej omnämnes i riksdagshandlingarne, ty
eljest kan ej den omedelbart derefter hos ofrälset och halffrälset
vaknade ifvern att afyttra sina frälsegods nöjaktigt förklaras. Från denna
tid äro ock adelsregistren mera pålitliga och derföre synes det föga
troligt att den nyss nämnde Pehr Pehrsson der skulle upptagits och
otvungen lemnat uppgift om sina frälsegods, om han ej varit
adelsman. Icke heller skulle väl då de med honom om Bockaboda gård
tvistande presterne (Toftenäsbref), som kalla hans fader blott Pelle,
gifvit honom epithetet välbördig, och ännu mindre borde väl denna titel
tilldelats honom af domstolarne. Det är således mycket sannolikt att
han vunnit adelskap, men året torde blifva svårt att uppgifva.
Ett liknande förhållande eger äfven rum med en annan samtida
smålänning, hvars adelskap synes mera ostridigt, nämligen Knut
Eriksson till Grafhult. Han förekommer redan 1604 bland smålands-adeln
och för 1607 i skölden en sabel under 2 stjernor samt på hjelmen
2 blad eller kanske påfågelsfjädrar (sigillet är illa graveradt). Utan
tvifvel är han samme Knut Eriksson, som är upptagen på den
introducerade ätten Sabelstierna N:o 206 såsom son till Erik Knutsson
till Hemmekylä samt broder till den år 1609 adlade Henric Eriksson,
hvars son år 1634 tog introduction med ett nära öfverensstämmande
vapen. Ar 1610 lemnar han på mönstringen i Jönköping uppgift på
den frånvarande Arvid Broms’ gods, och synes hafva stått i nära
slägtförhållande (varit måg eller svåger?) till denne.
I det föregående är sagdt att äfven gamla grafstenar kunna
lemna upplysningar om vår äldre adel. De kunna stundom gifva
oväntade men derföre icke mindre beaktansvärda anvisningar att söka
frälsebörd der man icke anat den. Vi skola här anföra åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
