Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sursilliana s. 224) med regementspastorn, sedermera kyrkoherden i
Virmo Laurentius Sacklinius (f. 1676 † 1750) i hans tredje gifte och
genom honom stammoder till finska adliga ätterna Edelsköld och Sacklén.
På slägten Hamilton s. 111 anmärkes med rätta att Malcolm
Hamilton icke synes kunna vara sonson af den med honom samtida Claude
Hamilton, lord Paisley, och detta slägtskaps-förhållande är äfven för
engelska genealoger obekant. Vi hafva varit i tillfälle att se flera
ättartaflor för denna i såväl Stora Britanien som andra länder
utgrenade ätt, men ehuru ofvannämnde Claude Hamilton der vanligen
tilldelas 5 söner, hvaribland en, sir Fredrik, stamfader för viscounts
Boyne, uppgifves hafva tjent under konung Gustaf II Adolf, så söker
man dock alltid förgäfves den Archibald, som skulle vara Malcolms
fader. Att de svenska ätterna Hamilton härstamma från den Jacob,
som 1445 fick sina egendomar förklarade för baroni och blef den
förste skotske lord Hamilton, ega vi ingen anledning att betvifla; men
deremot synas ätteleden närmast ofvan Malcolm Hamilton af Bellygally
vara feltagna, trots det intyg, som Hawkins »Ulster King of Arms» år
1755 lemnat. Vida sannolikare vill det synas oss att han varit son
eller sonson af sir John Hamilton till Clydsdale, en yngre broder till
Jacob, andre grefven af Arran och fransk hertig de Chatelherault.
Sonson af Claude lord Paisley var han bestämdt icke. I sammanhang
härmed kunna vi icke förtiga att äfven många andra svårigheter möta
mot ett godkännande af den Hamiltonska genealogien för äldre tider,
äfven der såväl de yngre engelska som de svenska ättartaflorna äro
fullkomligt ense. Så t. ex. torde det kunna ifrågasättas om slägten
Hamilton verkligen är en gren af den gamla ätten de Bellomonte eller
de Beaumont. Denna ätt förde enligt Yorke (Union of Honour,
London 1640) såsom grefvar af Warwick en snedrutad sköld i blått och
guld, omgifven af en röd sköldkant med åtta runda naglar {Lozengy
Or and Azure, on a border Gules 8 Plates) och såsom grefvar af
Leicester ett hermelinbetecknadt femblad i rödt fält (Gules a cinque
foyle Ermine). Imhoffs uppgifter och afbildningar uti hans »Regum
Pariumque Magnæ Britanniæ Historia Genealogica» (Norimbergæ
1690) visa deremot att slägtvapnet alltid varit en rutad sköld i rödt
och guld, snedrutad för grefvarne af Leicester och schackrutad, men
belagd med en hermelinbetecknad sparre, för grefvarne af Warwick. I
början af 1700-talet begynna genealogerna härleda Hamiltonska
slägten från en William, tredje och yngste sonen af Robert de Bellemont,
tredje grefven af Leicester, hvilken för sina vackra hvita händer
kallades »Blanchmains» (Albimanus) och dog 1190. Denne William
(enligt yngre engelska genealoger, men enligt Riddarhusgenealogiens
förbättring hans son Gilbert) säges hafva flytt till Skotland, der vunnit
stora förläningar och grundat ätten Hamilton. Om ätteleden från
honom till Jacob, förste lord Hamilton, och dennes närmaste
afkomlingar äro genealogerne ense, men deremot måste man med största
tvekan antaga uppgiften att de skotske Hamiltonarnes stamfader sir
William de Hambleden varit samme man som William Beaumont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
