Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Granskningar och anmälningar af historiska arbeten
- 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
toch ther fyra gietter oc enn handquärn, och sedan rodde hann ij
Staffuichen och lade sigh på enn holma, benemptt Kyllingaholmen, till
at soffua, och medh hann såff, dreff båthenn iffrå holmæn och in på
Messeuich ådde, ther gick hann sönder. Doch sade fförenemde Pelle
ij Ramstadh till fforscreffne Joen: Tu haffuer nu fforuerckat 40 mark
ortich fför huartt soolasätt, Therffore tock hann fförnempda Helbostadh
ij sacköre; såleds är samma gårdh kommen ffrå scatten och till Peder
Larisson.[1] Det torde väl icke kunna nekas att en viss
öfverensstämmelse råder emellan denne Jons sjöfärd och den skotske riddaren
Skragges äfventyr, och det är ej ovilkorligen nödvändigt att gå så
långt som öfver hafvet för att få en förklaring på Skraggenamnet.
Uti det anförda intyget förekommer något, som icke synes höra till
frågan om Hällbostads skatte eller frälsenatur, men som dock icke
torde vara sagt alldeles utan mening. Bönderne upplysa i förbigående
att Jon tagit 4 getter och en handqvarn och denna omständighet
ensam kan hafva varit tillräcklig anledning för dem att kalla honom
»skraggen»,[2] som från äldre tider varit, och ännu mångenstädes är
ett af vargens många binamn. Detta vedernamn har vidare såsom
otaliga andra både i äldre och nyare tider sannolikt öfvergått på
afkomman och blifvit ett slägtnamn.[3] Denna förklaring af det
[1] Sjelfva slutsatsen här kräfver en förklaring. Denne Pelle i Ramstadh, såsom
han sjelf skrifver sig, eller Peder Andersson, som han kallas i sigillets omskrift,
en son af Anders Jonsson (1414-1417) var af den gamla vermländska Storkeslägten.
Han förekommer uti handlingar mellan 1473-79 och lemnade såväl Ramstad som
Hälbostad till sonen Ingemar Pellesson (1480-1519), hvilken åter 1513 sålde
Ramstad med 2 ödegårdar till biskopsstolen i Skara. De bördades af en fädernefrände,
Bronntte Olsson, och från denne kommo de i arf till ofvannämnde Peder Larsson,
hvilken antagligen varit hans sonson. Peder Larsson, som egde gods både i
Vermland och Vestergötland, var gift med en dotter till ofrälse mannen Peder Andersson
på Brennebacka, skref sig till Bro (nu Vestbro) och var af konung Gustaf under
hans sista år mycket använd; men för öfrigt en vild sälle. Han hade blott en
dotter, gift i ofrälse med en Nils Månsson; och med hans brorsson Lasse Olsson
till Ramstad och Hjelmarsnäs, höfvitsman för en fana ryttare under Carl IX:des
tid, död 1606, utslocknade ätten på svärdssidan, men vapnet: en stork med en orm,
i näbben, upptogs oförändradt af hans dottersöner Nils och Joen Pehrssöner (se
adlign ätten Stårck N:o 233).
[2] Att skragge och skråe i grunden äro samma ord, har synts oss
ovedersägligt och de upplysningar, herr adjunkten B Richert benäget meddelat, hafva
till fullo bekräftat detta. Båda orden betyda ursprungligen en utlefvad, gammal
och följaktligen ofager menniska. Såväl adjektiver och verber, som åtskilliga
sammansättningar bevara i folkspråken denna betydelse, såsom skragget och skråen,
skragga och skrå (jfr tvaga och två, slaga och slå o. s. v.) samt skråpuk,
skråfälling, m. fl. Den onde anden kallas äfven den gamle {gammal Erk i Verml.)
den fule, den lede, den stygge, och så kom Skraggen att blifva ett namn på honom.
Men nu är äfven vargen en af af menniskans fiender, och derföre öfverflyttades
benämningen skraggen, skråggen på honom, som ej får nämnas med sitt rätta namn
ty »kallar du mej varg, ska ja bli dej arg». Skraggen svarar här fullkomligt emot
benämningen »den gamle grå», som äfven gifves honom, och tron att många vargar
egentligen äro förbytta menniskor (varulfvar) torde kanske härtill medverkat.
[3] Bildandet af sådana namn på alldeles samma grunder fortgå ännu i dag,
såsom vi uti en särskild uppsats om namn och känningsnamn hos allmogen införd i
Svenska Familjejornalen för Maj månad 1876, sökt ådagalägga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:02:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/histbib/3/0467.html
