Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick konung Sigismunds stadfästelse på bytet. Göran Månsson bildade
häraf sätesgården Bolmsnäs, som var i hans ätts ego till dess en af
reduktionstidens lagfarne röfvare, häradshöfdingen Johan Boderus
(stamfader för adliga ätten Segercrona N:o 1649) slog det under sig från
sina pupiller och stjufbarn, för att sedan i sin tur plundras af en
listigare själsfrände Daniel Drefflingh, hvilken, sedan han sjelf adlats
Liljenberg (N:o 1431), »förbättrade» namnet Bolmsnäs till Liljenäs.
Detta om Hammar i Vestbo. Hvad åter beträffar det Hammar
i Vermland, hvartill Arwid Göransson Svan skref sig, så var detta
Hammar i Väse socken, och äfven ur denna gårds historia kunna vi
lemna några upplysningar. Dess förste kände egare var vermlandslagmannen
Holdo, som år 1268 skänkte det till Riseberga kloster,
hvarifrån det — ovisst när och huru — åter kommit i enskild ego.
I början af 1400-talet besittes det af väpnaren Arne Siggason, som
tyckes hafva fått det med sin hustru, ty efter hennes död öfverlåter
han den 18:de Oktober 1427 tvådelarne i Hammars gård till Biörn
Niclisson (Winge) till den treding, som var dennes arf efter Arnes
hustru. Det blef nu stamgods för Wingeätten och egdes samt efter
all anledning äfven beboddes af såväl sonen Olof Biörnsson som
sonsonen Nils Olofsson, alla tre lagmän i Vermland. Emellertid synes
Riseberga kloster fortfarande ansett sig ega någon rätt till godset,
och synnerligast de sista åren på 1490 och de första på 1500-talet
hagla stämningar öfver Nils Olofsson, men utan att hörsammas och
utan veterlig påföljd. Han behöll godset. Efter hans olyckliga slut
blef det af gunst och nåde efterlåtet åt hans dotter Margaretha på
Skofteby, gift med Bengt Slatte, och då äfven hon efter en lång lefnad
slutat sina dagar, uppstod en vidlyftig arfstvist, hvarom åtskilliga
upplysningar kunna hemtas i Skara läroverks arkiv. Arfvingarne voro
afkomlingarne efter hennes syskonbarn på mödernet Gustaf Olsson
Stenbock och hans syster Anna Stenbock, gift med Nils Knutsson
Ribbing. Hustru Margaretha måtte hafva dött år 1584, ty den 30
Mars 1591 klaga arfvingarne af den sistnämnda grenen att deras
arfslott varit dem i 7 år förhållen. Ett arfskifte hölls väl 1594, men
synes ej hafva varit tillfredsställande, utan till någon del jemkats,
1596; åtminstone lofvar drottning Katarina att då komma ned till
Torpa och stämmer Arwid Swans sig till mötes i Bogesund.
Efterdyningar och ersättningsanspråk fortforo ännu år 1621; men från
1594 har Arwid Swan bland andra gods egt detta Hammar.
I det föregående hafva vi något omnämnt nödvändigheten för
ätteforskaren att med varsam hand beröra sina föregångares uppgifter
samt att en alltför gransynt kritik till och med kan vara farlig. Ett
exempel härpå lemnar utg:nes i öfrigt synnerligt förtjenstfulla
behandling af Natt och Dag-slägten före introduktionen, i deras ättartaflor
för de yngre Sturarne. Att många uppgifter i den äldre genalogien,
som dels varit ofullständiga dels oriktiga, der kompletterats och rättats,
måste erkännas; men också hafva medlemmar af denna ätt, hvilkas
tillvaro och plats af handlingar fullt bestyrkas, utan angifvet skäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
