Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 3) Sveriges Ridderskaps och Adels Riksdags-Protokoll. Af O. v. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
granskningar och anmälningar.
48
värdighet åt personer, hvilka ej räknas ståndet till någon heder, och
det stöd, som hon gifvit åt obehöriga anspråk på en högre värdighet
inom sjelfva ståndet. Detta allt föranleder också ridderskapet och
adeln att till drottningen inlemna «en supplik emot de obefogade
ståndsupphöjelserna». hvilken supplik, såsom man väl kunnat vänta
det, högst onådigt upptages och anföres bland annat ur drottningens
svar, att hon sagt: »dhe skulle inthet haa brukat den impertinentzen
(eller war något ordh dess lijkt), wore icke så när w?ed Abdication», och
vidare: »sade sigh inthet haa än skickat någon Catalogum på
Ridder-huset öfwer dem hori will göra till Adelsmän, Frijherrar eller
Gref-war», hvartill hon slutligen fordrade att »dhe skulle komma genom ett
starkare utskått och afbedia den fauten». De här förekommande tvister
vid Steinbergs upptagande till grefve utgöra en ytterligare belysning
till denna frågas brännande natur.
I hvad för öfrigt rörer ståndets egna angelägenheter träffar man
vid öfverläggningen den 12 Juli ett förslag, som i tid upptaget kanske
skulle betydligt förändrat sakernas nuvarande utseende. Lagerféhlt
säger nemligen: »Om thet icke skulle wara för när talat, så synes
wara nyttigare att Ridderskapet och Adelen waalde sine Deputatos som
föreeste till Rikzdagen». Deremot invänder landtmarskalken: »Man
har nu möda att förswara sigh hoos dem som hemma äre, hwad ord
skulle man då höra af dem?» Och Udde Ödla protesterar än
kraftigare med det påstående: »Så skulle man haa i hwart Landskap såsom
een Landstugu, der dhe skulle komma tillhopa och communicera med
hvarannan, när dhe wäljas skulle; blefwe så för månge små
Ridder-huus». Dertill lägger landtmarskalken slutligen: »Konungen skulle
näpligh consentera der till». Vid samma plenum väckes äfven en i
senare dagar återkommen fråga om de olägenheter för länen uppstå,
när landshöfdingarna för andra kall — här såsom medlemmar i
rådet, vore från dem aflägsnade, och efter åtskilliga olika tankar om
skadan deraf blir man derom ense: »det man väl kunde begära att
Landzliöfdingarne residerade, men der dhe blefwe af Konungen
kallade, eller eliest lagligen förhindrade, att dhe satte då een sådan
vica-rium, som tiänligit wore». Slutligen finner man äfven vid detta
tillfälle förslag förekomma om att ridderskapet och adeln skulle hos
konungen anhålla att sjelf få välja sig landtmarskalk »eller och föreslå
någre, hwaraf konungen sedan finge taga hwem honom tächtes»,
hvilket förslag dock af landtmarskalken belt och hållet afböjes. Rörande
såväl den oordning och försumlighet, som ståndets medlemmar visade
vid besökandet af riksdagarne och öfverläggriingarne och deras tröghet
att fullgöra sina förbindelser till riddarhuskassan uppstå flera
öfverläggningar och påkallas slutligen regeringens medverkan för vinnande
af kraftigare åtgärder.
På ett annat område lemnar denna riksdags protokoll flera
slående intyg på den försigtighet, hvarmed man kringskansade sig mot
faran af inflytandet af främmande religionsbekännare. Den
öfverläggning som med rådet och utskott af alla stånden hålles på riddarhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
